Jag är lite trött! Höstens mörker, eller snarare vinterns kanske, tar ut sin rätt. Och nu är det också dags för fullmånen att lysa på oss häxor. Vad är det som gör att denna runda ost påverkar mig och framförallt min sömn så otroligt mycket? Inbillning kanske man kan tycka, men se det tror jag icke. Dottern sover lika dåligt och är lika glåmig och trött som jag. Kanske var vi häxor i våra förra liv! Oftast är det maken som påpekar att det är fullmånen som är orsaken när jag klagar över trötthet och brist på energi. Själv är jag omedveten om när fullmånen infaller men min kropp är det definitivt inte. Den är så vacker där på himlen, lite mystisk och kanske aningen skrämmande. Fullmånen har något magiskt och trolskt över sig. Det är som om fullmånen har förtrollat mig och jag önskar att jag visste hur jag ska bryta förtrollningen, för jag är trött och i natt vill jag sova gott.
Mångubben däremot är en söt liten vän!
Natti!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar