Möten!

Livets villervalla är fyllt av möten. Möten med nya människor, med gamla människor, unga människor och allsköns människor. Oavsett hudfärg, ras, religion eller något annat ytligt som kan skilja oss människor åt kan möten sätta eviga spår eller bara spårlöst gå förbi. Det finns möten som sker och som aldrig sker igen och de blir till historia som faller i glömska. Plats, tidpunkt och tillfälle hade inte förutsättningarna. Mina möten som har satt eviga fotspår i mitt hjärta har ingen ålder och har bara skett av en slump, ödet. Hur kan man förklara att det finns människor man mött och som bara finns i periferin ändå så tydligt finns där i mitt hjärta. Där finns en massa grabbar från handboll och innebandy, där finns elever som behövde mig där och då och där finns de som det bara sa "klick" med. Där är tjejen på slöjden med det blonda svallet som alltid kommer vara "min tjej" och där är killen som alltid strulade men som alltid säger "tja Veronie, hur är det?". Där är de fina tjejerna som jag delade f 97 med och där är såklart alla f97-98:or och där är du som skrek hämningslöst och hejade, med bitande naglar på matcherna med HKJ, tillsammans med mig. Där är tjejen som praktiserade och bara hamnade så rätt hos mig och mina "lekisbarn". Där är ex-vänner och ex-flickvänner och där är vänner från förr och nu. Alla dessa möten och fler därtill har format mig och gett livet guldkant och värde. Utan dessa möten skulle jag vara tommare, fattigare och helt enkelt inte den jag är.

Vill & Måste!

Tänkte att den här sommaren ska bli den där sommaren när jag ska göra det jag vill, när jag vill och om jag vill. Ändå står jag här med lunchen klar och lite på tå när de arbetande kommer hem på sena eftermiddagen. För att känna mig nyttig tar jag en sväng med dammsugaren och brottas med tvätten. Det är ingen som begär det utan jag unnas min ledighet och uppmanas att göra det jag vill, när jag vill och om jag vill. Dock står det där stora, gamla välkända spöket - som en del kallar för dåligt samvete - mitt i min väg, hånskrattandes. Vad tror jag egentligen? Skulle jag kunna sitta kvar där i solen/läsfåtöljen djupt försjunken i min bok när min familj behöver min omsorg och uppmärksamhet? Svaret är enkelt och har inget att göra med andras krav på mig  Nej, inte sitter jag där och "gottar" mig utan raskt rusar jag upp ur min bekväma läsställning och lägger från mig den uppslukande deckaren och ställer mig på pass. "Du behöver inte... Inte ska du... Jag klarar mig själv..." är omgivningens reaktion men ändå... Och för att känna att jag "får" sitta med gott samvete gör jag en hel del nytta först.
Hur uppstod då fenomenet "dåligt samvete"?  Sitter de så fast, de rotade förväntningarna, de outsagda kraven och de gamla vanliga måstena? Ingen kräver, ingen begär, ingen förväntar sig eller kanske ändå det. Förväntningarna! Och inom mig själv skapar jag de där kraven för att innerst inne vill jag pyssla om, skämma bort, ta hand om - bara för att jag kan. Ska jag då räkna detta till mitt konto av det jag vill och inte till det jag måste? Vems "måste" är det jag inte vill och vilka "vill" ska gå före vilka "måste"? Är det mina "måsten" eller är det de förväntade "måstena"? Ett virrvarr av "vill" och "måste" snurrar och jag inser med tydlighet att om jag ska får någon ordning på detta måste jag ta reda på vad jag vill. Dessutom måste jag själv tillåta mig att låta mitt "vill" gå före mitt "måste".

 

Vill?

 

Måste?

Bokmal!

Den svenska sommaren är här och med den det förväntade sommarregnet. Det kanske är att ta i att kalla det sommarregn. För mig är sommarregn tunna, täta droppar mot en solvarm asfalt och en doft som uppstår som är så typisk och omisstaglig. Dagens regn förtjänar ordet skyfall och till och med ger dess berättigande. Ett dagsregn med endast få stunder av uppehåll och med ljusglimtar som knappt bevärdigade att lysa upp dagen. Dock är det inget som påverkar humör eller lust. Med gott samvete får bilen ta mig till BoB för en liten upptäckarrunda. (Bra och Begagnat) Där lockas jag av välfyllda bokhyllor stoppade med pocket till ett oemotståndligt erbjudande, köp 3 betala för 1, den dyraste. Nöjd och belåten lämnar jag stället med ansenlig hög, läs kasse, med böcker. Underbart, magiskt och alldeles ... Jag är definitivt på väg att infria ett av mina sommarlovslöften, att läsa och kunna titulera mig själv som sommarens bolkmal!

Dags igen!

Så har det åter blivit tid för att ta till tangenterna igen. Bokstäverna pockar på min uppmärksamhet och bara väntar på att jag ska forma dem till ord. De är som pusselbitar som ligger huller om buller och bidar sin tid att fullända bilden.  Med förundran låter jag alla dessa bokstäver och ord bli till meningar som i sin tur har en mening. Förnöjsamt njuter jag av att höra "ticket" av tangenterna som egentligen inte är några tangenter utan klickbara rutor på en skärm. Tekniken har inga begränsningar. I går kamera eller telefon eller platta, idag allt-i-ett. Det finns inga hinder mer än möjligtvis tiden men den ska jag övervinna. Nu ska måstena få vila och lusten spela fritt. Mitt nya måtto: gör det du vill göra först och låt måstena vänta till i morgon. Bara nu inte mitt skrivande blir ett måste...