Vet att veckan inte är slut än men jag är lite slut på veckan. Långa, innehållsrika dagar fyllda med blandad kompott som till viss del hör ihop och andra saker är som öar utan kontakt med resten. Det är spännande, omväxlande, ibland omvälvande och omtumlande. Upp och ner som en pannkaka och när det ena flyter på blir det totalstopp i en annan ände. Och det är faktiskt på riktigt något som händer, eller inte riktigt stopp men torrlagda rör så det stinker kloak i korridoren. Möten, träffar, workshops, öppet hus, mera möten, snabba, korta och längre aningens mer ältande. Nyfikna möten, utvecklande och invecklade möten och möten som en får nypa sig i armen för att det känns overkliga och inte riktigt fattbara. Här emellan är det lektioner och elevmöten. Dagar fyllda med intryck och avtryck som fyller och dränerar. Workshop med kollegor som ger ett lyft tillsammans. Två timmar kollegialt lärande fyllt av lust. Öppet hus med nöjda föräldrar och elever och kreativiteten flödar. Uppladdning inför det där mötet som innebär att vi ska nagelfars, synas i sömmarna, granskas och bedömas. Kul, coolt, spännande men också ett jobb ska genomföras och ta oss mot nyare mål och höjder. Får nypa mig hårt i armen och tänka att jag är en del i denna utveckling och faktiskt får vara delaktig i den resa som kanske inte börjar utan mer är mitt i. Och kanske är det därför denna resa får det att hissna lite då vi ännu inte vet var vi landar. Som om detta inte vore nog på mindre än en vecka så har digitala lektionsbesök stått på agendan och det är så kul och jag är så imponerad av kollegor och kanske främst eleverna. Dessutom fick jag mig tilldelad en ny titel. Officiellt från och med idag kallas jag av våra tvåor för halvrektor och det köper jag alla dagar i veckan. Eftersom veckan fortfarande har tid på sig kan jag ju inte skriva att vi avslutade veckan men avtackade gjorde vi och på ett alldeles fantastiskt härligt och lustfyllt sätt. God mat, trevligt sällskap och många glada tillrop och skratt och utan "Niklas" skulle det definitivt ha varit gråare och inte fullt så mycket tårfyllda skratt. Summa summarum! Rörigt, stökigt, bökigt och ja aningens stressigt och lite gnälligt. MEN! Utmanande, utvecklande, föränderligt, omväxlande, påverkbart, delaktighet och inflytande och helt enkel bara så förbaskat KUL. Och ni tjejer i korridoren som får solen att lysa lite varmare, ni är verkligen toppen!
