Våren - den efterlängtade!

Solen lyser förrädiskt därute och lockar till promenad och varför inte en fika på altanen. Väl ute blåser det kalla vindar och även om vårtecknen säger att våren är här, så än är där vinter kvar. Snön har töat bort och kvar ligger den grå smutsen och väntar på att det gröna ska ta över. Allt är då inte vackert och ljuvligt med våren. Solstrålar smyger sig in genom grådammiga fönster och avslöjar allt det som dammsugaren och dammtrasan missat. Vad gör väl det när vi vet att det snart är vår på riktigt. På radion häromdagen var det någon som sa att det krävs fyra bakslag innan våren har anlänt för att stanna och dottern säger att det har bara varit två. Det i sin tur betyder att vi har två kvar och får hoppas på att de blir ytterst kortvariga. De där riktigt seriösa menar att om dygnsmedeltemperaturen är över 0 grader men under 10 så kallas det ett dygn med vårtemperatur. Sker detta sju dygn på raken så räknas det som att våren anlände det första dygnet och även om temperaturen blir lägre efter det, fortsätter det räknas som vår. Oavsett så är den snart här - den efterlängtade våren.

Obegripligt men sant!

Ni vet den där känslan av att "det här händer inte", den drabbade mig flera gånger idag. Det var ingen "vanlig-dag-på-jobbet-dag" idag kan jag lugnt konstatera när jag sitter hemma i fåtöljen och summerar dagen. Nu, så här efteråt, känns dagen helt overklig och jag är tvungen att se över mina foton för att förstå att det faktiskt har hänt. Det låter lite dramatiskt men det är stort, omtumlande och fantastiskt på en och samma gång. Vår skola, den där skolan som jag älskar att gå till varje dag, har haft finbesök. Sådär vid halvtvåtiden på eftermiddagen stod han där, utbildningsministern i egen hög person. Gustav Fridolin - på vår skola!!! Det första han möts av är en elev som säger: " Du, jag älskar dig". Lite svarslös blir han, den annars så vältalande politikern, noterar jag leende men så spricker han upp i ett leende som får metertjock snö att smälta. Och detta leende har han med sig i alla möten han gör genom korridoren, ljusgården och i klassrummen. Han är intresserad, genuint intresserad skulle jag vilja påstå. I femmans klassrum tar han sig tid att sitta ner på huk mitt bland eleverna, han frågar och svarar och han ser verkligen ut att trivas. Under mötet med vår skolas eminenta elevråd berörs jag starkt av hur otroligt fina elever vi har och det där ögonblicket av overklighet slår mig. Samtidigt slås jag av hur väl eleverna hanterar situationen och hur proffsigt de ställer sina frågor. Och visst skulle självaste Gustav Fridolin ha på sig pyjamas om han kom till oss på vår pyjamasdag och det tror jag på. Han är närvarande, han lyssnar in, svarar seriöst och eftertänksamt på frågorna elevrådet ställer. När det är dags att avrunda besöket flockas våra elever kring honom och selfiesarna avlöser varandra. Det är som om Gustav Fridolin är värsta rockstjärnan. Och på sätt och vis är han det. Avtryck har han gjort idag, den gode utbildningsministern, intryck med för den delen och vi på Stocksätterskolan har fått ytterligare ett fantastiskt minne att dela och aldrig glömma.