Kommer ni ihåg den? Poesiboken! Där man skulle försöka få alla sina kompisar, både tjejer och killar, att skriva, några ord på rim, i. Vi letade på våra mammors gamla poesiböcker och kopierade texter och ritade små fina bilder med hästar och blommor. Jag minns lyckan av att få skriva i sina vänners böcker, jag som alltid älskat att skriva. Böckerna var så vackra med blommor eller mönster. De luktade på ett speciellt sätt och det var med vördnad man bläddrade fram en alldeles ny och blank sida. En sida i boken som bara var min och som jag fick fylla med den text och den bild jag ville. Jag har kvar mina böcker, slitna och nästan sönderbläddrade. Det händer att jag tar fram och bläddrar i dem och minns alla vänner från förr.
 |
| En av granntjejerna, Maria! |
 |
| Flickan i huset mittemot, Åsa! |
 |
| Anna, klasskompis i 10 år! |
 |
| Världens bästaste Annelie, som en syster! |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar