I ett skede när alla tankar virvlar runt som löv i en höstvind, känner jag ett behov av att låta en del ta form i ord. Vad kan vara bättre än att pränta ner dem på denna blogg, med hjälp av tangenterna. Min vardag, mina innersta tankar, mina ytliga funderingar kan, för en gångs skull, få ett utrymme alldeles för sig själva.

Hur många?

onsdag 21 december 2016

Dagarna före dopparedan...

Dan före dan före dan före dopparedan! Vart tog advent vägen? Första, andra, tredje och fjärde advent kom och försvann lika fort som den första snön. Det känns som om jag har missat något. Hm, inte en kaka är bakad, ingen doft av saffran sprider sig i huset och med det heller inga lussekatter i frysen. Uppesittarkvällen lyser med sin frånvaro liksom den hemgjorda knäcken, ischokladen, pralinerna och julkolan. Inte skiner det av rengöringsmedel och inte doftar det av såpa heller. Nej, om jag ska erkänna så ligger där både dammlager och dammtussar (läs råttor) bland tomtar och juleljus. Och vet ni att det blir jul i alla fall. Istället för julkolan, som ändå är livsfarlig för plomberna så får det bli en chokladask. Lussekatterna brukar ändå vara till påska så de kan vi helt enkelt hoppa. Istället för skinande rent så tänder vi ljus, håller lamporna släckta och myser. Dock tar jag nog en svängom med dammsugaren för dammråttorna ska väck men jag gör det till tonerna av julmusik. Julmat ska det bli, likaså paket men framförallt ska jag ha julefrid.

tisdag 20 december 2016

Någon att vänta på...

Jag har sagt det förut och säger det igen, tänk vad mycket väntan livet består av. Vi väntar så mycket ibland att vi glömmer att leva i nuet. Sedan finns det väntan som är oundviklig och väntan som egentligen bara är förväntan. För det skiljer vi på. Tänk den där känslan av underbar förväntan inför att ett barn ska födas, det är en väntan men ack så efterlängtad sådan. Vi väntar i bilköer (vilket inte är särskilt förväntansfullt) och vi väntar på bussen, tåget och flyget. Väntrummet på vårdcentraler, tandläkare och sjukhus är fulla av människor som väntar och inte kan vi påstå att de väntar på något gott... Köerna ringlar ibland långa med folk som väntar på sin tur, till toan, i kassan mm mm. Såklart väntar vi också på bättre tider och framförallt på bättre väder.  Men, det finns ett stort men, för i all denna väntan så döljer sig ett liv som har möjligheter. Möjligheten att resa, att ha någonstans att resa och möjligheten till vård av olika slag, möjligheten att ha förutsättningar för att vänta. För vi vet ju att det finns de som inget har att vänta på eller att se fram emot eller det som väntar är än värre. Så när vi sedan sitter där och väntar, trummandes med fingrarna med ett litet stänk av irritation, kanske vi borde tänka en tacksamhetens tanke över att vi faktiskt har någon eller något att vänta på.

söndag 18 december 2016

Nu nalkas tusen juleljus...

Än är det mörkt och än blir det mörkare. Det är några dagar kvar innan det vänder igen. Vi tänder ljusen så länge och låter dem brinna, vart och ett för advent och för hoppet som vi så väl behöver. Långt där borta i öster räcker inte våra varma juleljus till. Där lyses himlen endast upp av granateld och vapengnistor och ingen annan ljusning syns. Krig, svält och fattigdom dominerar nyheterna och det är lätt att tappa tron på mänsklighet och hoppet om en bättre värld. Tonerna i sociala medier är lika kalla och hårda  som den vinter vi har omkring oss. Hat, ondska, spott och spe sprider sig och försöker få fäste, men äntligen händer det. Vi blir fler och fler som står upp mot nät-trollen och hatet och vi blir fler och fler som bryr oss. Det tar tid, kraft och energi men det gör skillnad och det måste vi tro på! Liksom vi tror på att det vänder, ljuset kommer tillbaka och det underlättar i en värld som redan nu ser ganska mörk ut. Vi sätter vårt hopp till de glittrande juleljusen och att vintersolståndet finns runt hörnet.

torsdag 15 december 2016

Nygammal roll

Ibland är det svårt att tänka nytt och gå vidare. Det kan kännas som att kasta sig ut på djupt vatten och inte vara säker på om simkunskaperna håller. Att få erbjudanden är ändå något som gör gott i själen. Nu har jag redan ett jobb som ger mig det jag behöver, en bra ledare, goda kollegor och helt fantastiska elever som förgyller mina dagar. Jag har ytterst svårt att se att det skulle finnas något annat som jag hellre vill göra. När det sedan blir förändringar som på något vis faller inom ramen av hur det redan är så känns det spännande och bekant på samma gång. Lite nygammal känsla infinner sig samtidigt som jag famlar lite i blindo och undrar om jag fattat rätt beslut. Ändå är jag beredd att ge det en chans, göra något nytt inom ramen av det gamla invanda trygga. Jag tar utmaningen av flera skäl varav ett handlar om att avlasta och hjälpa. Ett annat skäl är att jag är otroligt peppad på att få vara en del i den utveckling som vi befinner oss i vad gäller skolans digitalisering. Visst känns det lite som att få vingar, sådär lagom mycket utan att det svävar iväg och att jag vet ungefär var jag landar. Ett förtroende och lite av en ära som jag ska försöka förvalta till mitt yttersta.