Tillräckligt snabbt!

Sverige är fantastiskt med en grönskande sommar, sol och salta bad. Blånande insjöar med kristallklart vatten. Gröna skogar och blomstrande ängar och hagar. Idyllen är fulländad med de vita knutarna på små röda torp. Det är logdans, folkparkös, bilutställningar och musikfestivaler. Unga som gamla njuter av allt som vårt vackra land har att erbjuda men... Det finns ett stort men! Idyllen är naggad i kanten och det rejält ändå. I denna ljuva sommartid så begås än mer våldtäkter, övergrepp och våldsbrott. Och de sker överallt. Den ljuva tiden blir till en mardröm för de som drabbas. Tänk den unga tjej, som med sina kamrater hade tänkt sig en musikupplevelse utöver det vanliga och istället utsätts för en regelrätt våldtäkt.  Men vänta nu - det räknas inte som en regelrätt våldtäkt utan en lindrigare art, på grund av det var över så snabbt. Så nu kan vem som helst våldta vem som helst bara det går tillräckligt fort. Straffet blir så mycket lindrigare då. Kvar finns ett offer som utsattes för en oerhörd kränkning och som just varit med om det värsta någonsin. En våldtäkt har ingen tidsbegränsning, en våldtäkt är alltid en våldtäkt och offrets idyll är för alltid naggat i kanten .

Mitt i sommarlovet!

Juli månad och högsommaren är mitt i sin blomning. Allting stannar upp som om det är dags för siesta. Semester och allting skruvar ner tempot en aning, eller upp! Det beror hur man väljer att se det. Värmen slår hårt och skoningslöst till och för oss med tillgång till trädgård, luft, natur och bad är slaget som en strike eller hole-in-one. För en del är hettan mer som ett slag i solar plexus eller ett anfall. Nåja, ingen får ju riktigt klaga på värmen för den har ju äntligen kommit, den ljuva, varma och solbrända sommaren. Och vi behöver ju så väl de där solstrålarna som äntligen behagar ära oss med sin glans. En helt annan solstråle har förärat mig en sommarhälsning så här mitt i sommarlovet. Denna utmärkelse ska jag spara i hjärtat och i minnet. Tänk att få finnas med i en elevs tanke även på semestertrippen med familjen. Rörd, berörd och fantastiskt hänförd över äran och en innerlig glädje över att få ha varit med om denna elev och hans familj. Tack!

Ett humla-liv!

Oavsett vilken tid på dagen det är så är det full aktivitet i örtagården. Bland oregano , basilika och timjan surrar det oavbrutet. Inte ens när solens strålar har svept förbi för kvällen och endast skymtas mellan gran och fur, blir det stilla i grönskan. Trots värmen så flödar arbetsviljan och någon paus är inte att tala om. Från blomma till blomma, ihärdigt och idogt kämpar de tappert på. Fulla av nektar och pollen flyger de tungt och aningen ostadigt bort mot okänt mål för att snart vara tillbaka i lavendelhavet. Det ser ibland lite tungt ut och som alltid förundras man över att de ens kan flyga. Nära ser de ut som ett lurvigt gosedjur,  med den randiga pälsen och den mulliga kroppen. Precis så måste hen ha tänkt när namnet "humla" kom till. Hursomhelst skapar de en härlig atmosfär runtom oss. Även om de för ett humla liv, förlåt, himla ska det vara!

Lycklig!

Jag är lycklig! Och nöjd! Nöjd med livet, tillfreds liksom. Valen har varit mina och jag skulle troligtvis inte göra några större ändringar om jag fick regissera om allt. Att jag är lycklig betyder inte att jag är bekymmerslös. Jag har mina "ups and downs" precis som de flesta andra. Livet har inte varit en raksträcka men dess kurvor har format mig till den jag är. Uppförsluten har gjort mig starkare och tack vare nerförsbackarna har jag hållit mig kvar med båda fötterna på jorden. Det jag har fått med mig genom livets resa har jag förpackat väl i min ryggsäck. När den blir för tung plockar jag ut det som tynger mest, vänder och vrider på det en stund och väl tillbaka i ryggsäcken har det lättat något. Jag har mitt att bära och jag vet att så många andra bär så mycket mer och jag är enormt tacksam över att få vara lycklig.

Du är det finaste jag vet!

Obeskrivligt! Ja, egentligen finns det inga ord eller i alla fall är det svårt att få dem att räcka till. Kärlek, lycka, ömsesidighet, närhet, tillit, förtroende och respekt är några av orden som beskriver det vi har, du och jag. Du,  min allra käraste kickunge och jag, din lyckliga och oerhört stolta mamma. Vi har lovat varann tid, sommartid! Framförallt tid för varandra. Hur och med vad vi fyller tiden med är inte så viktigt, huvudsaken är att vi tar oss tid tillsammans. Vi kräver inget storvulet eller pretentiöst. Vi behöver bara oss och att stanna tid och rum ett slag. Och det var precis vad vi gjorde idag! Film till frukostbrickan och bara-varatid. Poolbad med samtal om småsaker, stora, djupa saker, ditt och datt. Middag för två och mera prat och framförallt tid. I morgon är en ny dag och vi fortsätter där denna dagen tog slut. Mer film, mer bad, mera samtal och det får ta den tid det tar!

En droppe!

En droppe i havet gör ingen skillnad och inte heller en "piss i Nissan". Ändå är det droppen som kan få vad som helst att rinna över. Det räcker med en droppe när glaset är bräddfyllt och vem har inte tappat humöret för en bagatell. När dropparna är många blir det regn och ändå fler blir till en sjö eller å som rinner ut i ett hav. Droppen Dripp och droppen Drapp droppade ikapp och försvann på en förstutrapp. Vattendroppen gör skillnad och är många gånger vägen till liv.

Evigt surrande!

Kvällssolens strålar kämpar sig tappert genom bladverk och granbarr. Än värmer de och än håller de myggorna på avstånd. Någon tystnad hörs inte och en knappnål skulle lätt kunna falla utan att ges någon särskild uppmärksamhet. Luften är fylld av en kakafoni av ljud, dirigerad av naturens egen dirigent. Duvan sitter högst uppe i björken och låter sitt entoniga komp upprepas, gång på gång på gång på... I skogen kvittrar småfåglarna för glatta livet och koltrasten drillar som den talangfulle solist den är. Ändå är det orkestern i örtbädden som överröstar allt annat. Där trängs humlorna med andra flygare och surret är nästan öronbedövande. En musikalisk konsert i en himmelskt doftande och magiskt vacker blomsterkaskad.

Förunnat!

Jag samlar på vackra ord! I min samling finns snälla ord, magiska ord, uppmuntrande och ord som är ovanliga. Ord som är på väg att glömmas bort eller ord som känns gammeldags och från en annan tid. Det kan vara ord som smakar gott, låter lustiga eller bara är härliga på något sätt. Förunnat är ett sådant ord! Det ligger bra på tungan, har en underbar innebörd och minner om lycka. Att vara förunnad är som en livets gåva, en lyckokänsla som ger påfyllnad och kraft. Det är få förunnat kan kännas som ett förmätet uttryck men det är nog bara storheten i känslan man försöker beskriva. För mig är förunnat förknippat med mina barn och mina nära och kära. Att få rå om, dela upplevelser och behövas och få finnas. Förundrad slås jag av hur förunnad jag är.

Hemma!

Varhelst jag sätter mina fötter har jag mina rötter. Det är nog en sanning med modifikation. Det är ingen överdrift att säga att hemma är där mina rötter har rotat sig som mest. Å andra sidan letar gärna mina fötter sina rötter någon annanstans, i en annan tid. Samtidigt som mina fötter gladeligen söker nya vägar och mål. Smultronställen att upptäcka, utforska och kanske återvända till. Men trots att borta kan vara till godo och riktigt bra är ändå hemma oslagbart och helt enkelt bara bäst.

Lunch med kaffe på maten!

En helt vanlig onsdag, mitt i sommarvardagen, kommer en inbjudan till lunch på mysiga Goda Rum. Den helt vanliga onsdagen får helt plötsligt guldkant och något skimrande över sig. I trevligt sällskap avnjuts laxfile med gräslöksås och färsk potatis. Till detta serveras en fantastisk utsikt över vatten och vidder. Som grädde på moset blir det en fika i Adventskyrkans trädgård hos dottern. Tack fina mamma och pappa för en härlig stund och ett blivande sommarminne.

När andan faller på!

Lediga dagar utan tvång men ändå fullt upp. Det är den här tiden när allt ska göras och ske. Njuta av ljus, sol och varma vindar eller kura under paraplyer eller i favoritfåtöljen med en god bok. Läsning är ytterligare ett måste som räknas till nöjen. Glassen ska ätas, picknicken avnjutas och ett och annat glas inmundigas. Vi ska träffas, vara sociala och grilla. Grilla är det primära av alla måsten. Det ska grillas på längden, på tvären och helstekt eller skivor. Marinerat, välkryddat och i folie som sig bör. Färsk potatis, sommarens primörer och jordgubbar. Jordgubbar med eller utan, vispad eller med glass. Cykelturer, dagsturer och längre turer. Inplanerad semester in i minsta detalj eller spontant som det faller sig. Och visst är det skönt att kunna ta allt lite när andan faller på.

Återseende!

Att se är en gåva som vi seende oftast tar för givet. Var dag slår vi upp våra blå, bruna eller gröna och möter dagens ljus. Vi kan korrigera suddighet med skärpa genom glasögon eller lins. Och när åldern grumlar närseendet tar vi läsglasögon på. Visst är det fantastiskt och något vi borde värdesätta mer. Själv la jag av linser när läsglasögon krävdes för att min syn skulle vara komplett. Med glasögon såg jag utmärkt på långt håll och utan kunde jag läsa minsta stil. I dagarna har jag fått mina nya linser och för mig är det ett kärt återseende. Nu ser jag både på långt håll och nära med bara linsernas hjälp. Vänster lins gör mig läskunnig och höger ger mig fjärrsyn. Nu har jag linser för syns skull och glasögon bara för solen.

Säkerhetskiss!

Ja, ni läste rätt! Det står faktiskt säkerhetskiss. Det är inte konstigare än det låter, eller det där blev lite fel. För det låter kanske aningen märkligt. Om jag förklarar känns det kanske igen. Säkerhetskiss är den där kissen extra man kissar innan man ska vidare och inte säkert vet när man stöter på en toalett igen. Det är ju ofta så att man blir aldrig så kissnödig som när ingen toalett finns att tillgå. Ändå vet vi ju alla att det inte funkar att kissa i förebyggande syfte, eller? Hursomhelst så kan en säkerhetskiss rekommenderas. Det är ju dumt att chansa!

Förnöjsamhet!

Förnöjsamhet är ett fantastiskt vackert ord. Inte bara betydelsen utan själva ordet smakar gott. Lite som när en kattunge slickar sin lilla nos ren från grädde, med sin skära tunga. Det finns så mycket att vara förnöjsam över egentligen. Vi tänker ofta stort och i överflöd för att vi ska bli nöjda men där finns det lilla, runtom oss, hela tiden. Knoppar som snart slår ut eller karten som snart blir till något gott. Där finns lila underverk i gräsmattan och ett hav av färger bara vi tittar efter. Sommaren gör det nära till förnöjsamhet och vi njuter så länge den varar.

Som om det vore den sista...

Kort är sommaren och sett ur tidernas era så är livet inte så långt det heller. När man levt lite mer än halva sitt liv vet man hur fort tiden går. I går gick jag barfota på sommarhet asfalt, idag svullnar fötterna av värmen. I en annan tid var sommaren en nyckel till frihet och lata dagar,  idag är sommarledighet detsamma som att ta tag i saker. Oavsett så gäller det att ta vara på tiden, stunden, nuet och livet. Måhända att tiderna förändras men de går inte i repris. Och med all säkerhet vet vi inte hur morgondagen ser ut eller vad den bär med sig. Kanske borde vi leva lite mer som om var dag var den sista...

http://nwt.se/sport/article1592011.ece

Varma fötter!

Mina fötter är solbrända - på undersidan! Ja, kanske inte direkt solbrända i bemärkelsen att de har intagit en gyllenbrun nyans utan mer att de brinner. De hettar och svider och bränner. Att fötter kan påverka en så. Det är som om de inte går att tänka bort. Nytvättade och smörjda med allsköns krämer och aloe vera men vad hjälper det. Fötterna glödgar ändå. Kan tänka mig att gå på glödande kol har sina likheter.

Fullt ös!

Morgonsolens har guld i mun!  Klockan sex ringer alarmet och skönhetssömnen har gjort sitt. (Eller det var ju längesedan!) Morgondagen på altanen i ljummen luft som ger löften om att en sommarhet dag är i antågande. Det är nästan så att luften redan vibrerar av värme. På dagens agenda står dock en hel del, klippning, handling och den första ivägkörningen. Dagen ska också innehålla fika i kyrkans trädgård, mer rensning, bad i poolen och en siesta när solen står som högst. Det är gött att leva! 

Mer projekt!

I veckan som kommer är det dags att röja. Ja, det är det varje år och till och med flera gånger per år. Precis som alltid är intentionerna goda och förväntningarna höga. Nu ska det tömmas och iväg med. Oräkneliga lass till soptippen och Bra & Begagnat ska få drösvis med prylar att fylla sina hyllor med. Men, som alltid finns det ett men, först ska en del av prylarna återanvändas. Renoverad soffa och nygammalt bord kräver sin omgivning. Dotterns gamla loftsängsstege blev en fin hylla med ljus och örter. Två gamla väggamplar i metall fick ett hyllplan av en gammal drivvedsbräda från Sikeå. Det blev en hylla med plats för ljus och vackra stenar. På undersidan skruvades några gamla krokar i och där hänger nu kryddor och örter på tork. I högen, som är på väg till soptippen, hittade dottern en matta och jag en baden-badendyna och några stygn senare hade det blivit en sittpuff. En härlig helg med pyssel och pynt är till ända. I morgon väntar stora rensardagen!

Dagens första projekt!

I födelsedagspresent fick jag en vacker, nyrenoverad trädgårdssoffa. En sådan tjusig pjäs kräver sitt bord. Ett sirligt underrede till en riktigt gammal symaskin fick äntligen komma till sin rätt efter alla undangömda år i källaren. Till bordsskiva fick granitskivan sin plats i livet. Efter tvätt, puts och smörj, så vips så var där ett bord som matchade den fina soffan perfekt. Det skulle visa sig bara vara början på en ovanligt kreativ dag.

Med nya ögon!

-Kan du läsa nedersta raden? Kan du läsa översta raden? -R K T N O! -Vilken är skarpast?  Vilken bokstav ser du sämst? -Vet inte för den ser jag inte. Samma panik och samma prickar. Till slut vet jag inte om jag faktiskt ser bokstäverna eller om jag bara har lärt mig dem. Prickarna flyter samman i en enda suddig prick. Till sist verkar både jag och optikern se klart och nu är det bara att hoppas att allt blir rätt. För tanken är ju att jag ska kunna se allt med nya ögon.