I ett skede när alla tankar virvlar runt som löv i en höstvind, känner jag ett behov av att låta en del ta form i ord. Vad kan vara bättre än att pränta ner dem på denna blogg, med hjälp av tangenterna. Min vardag, mina innersta tankar, mina ytliga funderingar kan, för en gångs skull, få ett utrymme alldeles för sig själva.

Hur många?

onsdag 25 november 2009

Som en luftballong!

Det far en tanke förbi och omkring. En tanke som möts av andra. De virvlar och far utan mål eller riktning och ändå så klara över vart de är på väg. Det snurrar som karuseller eller snurror, de hoppar och studsar som bollar eller grodor och är svåra att fånga in. Men för det mesta svävar de i intet som en underbart vacker luftballong och det är väl då vi känner LYCKA!!!!!

söndag 22 november 2009

Minnets väv!

Livet är ett mönster i en väv
Var dag är en tråd i en evighet
Tillsammans bildar alla trådar ett motiv
Som Du själv skapar
Färgen reflekteras av sinnets stämningar
Varje upplevelse ger sitt intryck

Varje minne väves in







Sorg, glädje, mörker, ljus
Möten och avsked
Ödet eller tillfälligheter
Livet kanske bara följer ett givet mönster

fredag 20 november 2009

När kunde du höra så mycket tystnad sist...

Fredagkväll och fullständig tystnad. Det är bara jag och ett höstmörker som lurar utanför. Jag kan inte minnas att jag har hört denna tystnad förut. För mig låter tystnad olika. Det finns skön, lugn och avslappande tystnad som ger en behaglig känsla av ro. Där finns också en icke önskvärd tystnad som beror på ensamhet eller övergivenhet. Min tystnad är ensamhetens tystnad men ändock är jag inte övergiven. Tystnaden är lite frustrerande och aningens påfrestande men jag vet att den snart tar slut. Full av insikt är jag också medveten om att när den bryts så kommer jag att sakna den.

onsdag 18 november 2009

Dilemma för en mamma!

En klok liten flicka sa till mig igår:- Du skulle behöva åka bort ett tag, vara alldeles för dig själv och skriva. Jag tänkte då att hon har så rätt. Det är precis vad jag skulle behöva. Åka bort till en stuga, intill havet och till en tystnad som endast bryts av bruset från vågorna. Långt från ära och redighet, långt från vardagens plikter och måsten. MEN, det finns dock ett stort MEN, jag kan inte vara utan dem. De där som suger musten ur mig, som pockar på mig, som all min energi går åt till - utan dem kan jag inte existera. De näraste och käraste som tömmer mig på kraft men som samtidigt är de som ger mig den. Dilemma för en mamma mitt i livet...