I ett skede när alla tankar virvlar runt som löv i en höstvind, känner jag ett behov av att låta en del ta form i ord. Vad kan vara bättre än att pränta ner dem på denna blogg, med hjälp av tangenterna. Min vardag, mina innersta tankar, mina ytliga funderingar kan, för en gångs skull, få ett utrymme alldeles för sig själva.

Hur många?

fredag 18 oktober 2013

När det svajar!

Ibland känns det som om allt runtomkring rör sig men själv står man still. Andra gånger är det i huvudet allt rusar runt medan världen har stannat. Oavsett skapar det ett kaos och inger en känsla av ett hjul som roterar fortare och fortare ju mer man försöker ta sig ur. Konsten är då att fokusera på en enda prick, följa den helt och till fullo för att koppla bort det som skapar karusellen. När labyrinten blir för svår att navigera sträck ut en hand, låt den löpa längs ena väggen och i sinom tid finns utvägen där. Att prioritera det lustfyllda i livet är som att fokusera på prickarna och det finns ingen bättre navigator än nära och kära. När det blåser som mest och även den stadigaste eken svajar, då är det gott att ha rötter som ger stadga. Det kallas inte familjeträd för inte.



söndag 13 oktober 2013

Vilken härlig dag!

Klarblå himmel och brittsommarvärme. En sista fika på altanen innan den packas ihop inför den vinter som står stundande. Dags för de sista ljuva plantorna att vändas upp och ner i skottkärran för att färdas mot den hög som i sinom tid ska ge näring åt nya ljuva blommor. Morötterna dras upp oavsett storlek och örterna knyts i buketter för att torkas och bevaras till vinterns grytor och röror. Humlen som än står tappert grön får tyvärr lämna sin spalje och vissa plantor omhändertas till vinterförvaring.  Det lyser rött i bladverken och de sista ljuvliga smultronen smälter på tungan som snö i vårsol. Där står en viol och sprakar lila i det begynnande murriga brungrå och mitt i gräsmattan lyser en maskros som av gull. Intill står den i praktfullt fröstånd och minner om att det finns hopp om nytt liv och nya tider. Omsorgsfullt som ett vackert paket slår vi igen trädgården och inväntar det vita täcke som snart omsluter världen. Likaväl ser vi framåt och inväntar våren när vi får riva av pappret och njuta av det som väntar inuti. Men en sån här dag njuter vi av här och nu och kommer minnas den som "vilken härlig dag!".

torsdag 10 oktober 2013

När?

Dra in, dra ner, dra bort, dra av och dra åt! Skär lite här och skär lite där. Minska och krymp och till sist blev det en "tummetott" kvar. Satsa, lyft och nu är det dags men utan förutsättningar och nerbantat till svältgränsen. Var dag går jag till mitt jobb, ett jobb som jag älskar och var dag går jag hem, aningen tröttare och med en begynnande känsla av maktlöshet. När ska vi se den där satsningen massmedia skriver om och när ska våra barn få det de behöver, förtjänar och har rätt till? NÄR?

onsdag 9 oktober 2013

Helt okej!

Idag är jag lite trött på allt. Ja, kanske inte allt men det mesta. Eller inte det mesta kanske men en hel del. Om jag ska vara helt ärlig är jag lite trött bara men det kan vara nog ibland. Lite trött är okej! Trött på att det ibland känns som om att vart man än i världen vänder står man där med tomma händer. Trött på att stånga mig blodig åt vilket håll jag än stångar åt. Nu låter detta så mycket värre än det är men det är så det känns och värre är det inte. En del dagar är värre och det är okej! Egentligen finns det inget att gnälla för eller klaga på men ibland blir det så och det är okej. Efter att ha lättat på trycket och tänkt på vad en teckning kan säga så känns det ganska okej igen. Ja, faktiskt helt okej!

måndag 7 oktober 2013

Dagar som dessa...

Att få dela med sig av kunskap och lärande är mitt jobb. Att göra det med glädje och värme är mitt val. När min glädje i lärandet för med sig att ett gäng med 9-åringar bara vill ha mer och inte vill gå hem , då är känslan ren lycka. Det är också en fantastisk känsla när man får dela med sig av sitt kunnande till kompetenta kollegor och de visar sin uppskattning genom en varm kram och ett tack för att jag finns. Dagar som dessa skulle jag gärna få fler av!

söndag 6 oktober 2013

Så skriver jag ändå!

Ord är så fattiga och jag är ingen poet men bara så du vet jag skriver ändå. Kanhända ingen läser eller gillar det jag skriver men det spelar ingen roll jag skriver ändå. Orden är mina och jag får använda dem hur jag vill och om jag vill och om du misstycker så skriver jag ändå. Om det är intressant eller inte spelar också mindre roll, du kan låta bli att läsa och välja bort mina ord. Men jag vill gärna skriva om inget och om allt mellan himmel och jord. Jag skriver för att orden trängs i min tanke. De snirklar runt och slingrar sig som humle kring sin stång. För att minska på trycket och få tankarna skingrade tar jag till min penna för att få mellanrum och luft. Och om du inte gillar vad jag skriver eller att jag skriver så skriver jag ändå!

16 år!

Tänk att det är så! Det där lilla knytet, med svarta ögon och rosa naglar likt de små snäckorna på Långasand, blir 16. Efterlängtad och innerligt älskad kom du till oss en tidig  höstmorgon som ett glittrande ljus i höstens mörker. Varje dag njuter jag av den gåva du är. Jag har dig bara till låns men jag är lycklig över att få se dig växa och få växa med dig. Du delar ditt liv med mig och jag förundras över hur fint vi har det - du och jag. Vi är mor och dotter men också de allra bästa vänner och pratar om ditt och datt, djupt och ibland lågt, men pratar gör vi. Våra stunder tillsammans är de mest värdefulla och bara vetskapen om att du finns gör mig varm. Du är mitt plåster när jag blöder, du är min filt när jag fryser, du är min sol när det är mörkt och du är en stor, stor bit av mitt ♥. Jag älskar dig Juliette!

onsdag 2 oktober 2013

Jag vill ha mer!

Min värld är klädd i färgsprakande kulörer och himlen är hög och klar. Luften biter men det är bara som ett oskyldigt nafs.  Det är nästan ofattbart vackert och det känns som om det är svårt att njuta av denna underbara höst - tillräckligt.  Hur mycket jag än försöker ta vara, spara och  bara vara i nuet så är det inte nog ändå. Under bilfärden låter jag blicken svepa över allt det sköna och registrerar för att för alltid minnas bilden. Jag fotar de vackra löven och de små och stora vyerna för att föreviga ögonblicken av hänförelse. Ändå räcker det inte till. Jag får inte nog av den tid jag får. Jag vill ha mer!