21 maj!

Födelsedagar blir mindre viktiga med åren och presenterna likaså. Jag har det jag behöver och åldern har liten betydelse när en har kommit över 50-strecket. Jag är så gammal att jag får göra det jag vill, brukar jag svara när eleverna undrar hur gammal jag är. Idag har det i alla fall varit min födelsedag och jag har fått presenter. Frukost på sängen med paket från kärleken var en alldeles utomordentligt bra start på dagen. Till lunch fick jag inta en alldeles förträffligt god smörgåstårta tillverkad av yngste sonen med sambo och så mer paket. En fylleribok kring släktens historia och en magisk penna som kan göra saker i 3D. En mycket spännande pryl som jag inte ens visste fanns, men jag gillar den. Som alltid på min födelsedag så fick jag en ljuvlig bukett med liljekonvaljer av min älskade mamma. En fin dag med solsken och jordgubbstårta på altanen med de käraste jag har. (Saknade dock min fina pappa som drabbats av förkylning.) Massor med grattis-hälsningar har jag fått och det värmer mitt hjärta att bli ihågkommen av så många med så fina ord. Min dag tickar så sakteliga mot sitt slut och i morgon är någon annans dag och en ny dag för oss alla.

I nuet!

Befinner mig i ett nu som jag väntat och längtat efter så länge. Äntligen sitter jag jag där i aktersoffan, i solen, hör vågorna klucka och måsarna skräna. På andra sidan vattnet spelas musik och runtom mig pysslar folk med sina båtar. Här och där dyker ett yrvaket huvud upp ur någon båtlucka. Ändå är jag i lugnet och ron som omsluter mig. Tror inte det finns någon annanstans som jag går ner i viloläge på detta sätt. Morgonmolnen börjar skingra sig och det ser ut att bli en fin dag. Har nyss bryggt kaffe och intagit en enkel frukost som ändå slår alla hotellfrukostar i världen. Tänker att jag ska skura lite här och putsa lite där men bara när andan faller på. Ta det lite som det kommer och njuta först och fixa sen. Inte ens båtgrannens små ettriga hundar kan få mig ur humör. Allt är inte perfekt, det finns massor med små och lite större skavanker, någon lyx är det inte att tala om men det är inte riktigt grejen heller. Bara det flyter och tuffar på räcker långt. Jag känner mig otroligt förunnad och är så ödmjukt tacksam för hela familjens engagemang och insats. Utan dem hade jag inte suttit här, i solen och njutit av livet och nuet.

Jag vill inte vara en antilop vid ett vattenhål!

Rubriken kan tyckas lite underlig och tagen ur sitt sammanhang vilket jag håller helt med om. Och ändå är det med den meningen som jag summerar min dag. En dag som började halvfem i morse och inte riktigt är slut än, även om jag har intagit ryggläge. Mycket intryck har det varit, många tankar har väckts samt en och annan idé om förändring och utveckling. Kloka människor har delat med sig av än klokare kunskap, erfarenhet och reflektioner. Allt riktat till mig, för mig och i förlängningen för min skola och mina elever. Med alla mina sinnen har jag försökt ta in så mycket som det bara går att ta till sig, placera det på rätt plats, för rätt roll och sammanhang. Jag har under dagens gång bytt kostym från IKT-ansvarig, till "syfröken", till biträdande och bara till den engagerade människan som är jag. Innehållet i dagens föreläsningar har varit som en godispåse där det finns så mycket gott att det är svårt att bestämma vilken som är favoriten. Eller kanske som ett pussel där varje bit har så stor betydelse för helheten att det utan en av dem inte blir någon bild alls. Det har handlat om hur vi möter och bemöter nyanlända elever och hur rätt ligger inte det i tiden för oss på vår skola? En annan föreläsning handlade om hur vi kan arbeta för att stärka elevers digitala kompetenser, men vänta nu, det är ju precis det vi ska hålla på med. Ytterligare handlade det om det kollegiala, om hur viktigt det är att pröva och ompröva, reflektera och utvärdera - tillsammans. Och visst behöver vi tänka på hur vi utvecklar vår skola, vårt arbetssätt, vårt förhållningssätt och vårt samarbete. Som avrundning var så där en stolt rektor som berättade om den nya skolan som han varit med och startat från grunden. Han beskrev hur de tänkte aningens annorlunda och lite utanför den box vi annars är vana vid att skolan befinner sig i. En skola som, enligt honom, var mer anpassad till vår samtid och som helt enkelt bryter lite från normen. Det fanns många poänger i det han hade att säga, han lockade till och med till skratt men det var ändå ett uttryck som fastnade mer än allt annat. "Jag vill inte vara en antilop vid ett vattenhål." Det tar jag med mig i tanken när jag snart ska lägga schema och göra allt i min makt för att ingen elev på vår skola ska behöva känna sig som en antilop vid ett vattenhål.