Silvriga knoppar & unga toppblad

Idag var det dags för dragningen i det stora, årliga påsklotteriet på min skola. Varje år kommer en pensionerad kollega och lägger en gammal hederlig lottlista i personalrummet. Och på ett litet vips så är alla raderna ifyllda och lotterna slutsålda. Det är nog inte för vinsternas skull vi köper slut på alla lotter utan för den goda sakens. Hursomhelst var det dragning idag, på 10-rasten. Förväntansfulla samlas vi i personalrummet med en kaffe i handen. Det är inga miljoner i potten, inte ens hundralappar. Ändå är det inte utan än att det ligger en aning spänning i luften och de glada tillropen är många. Som första pris vinner man en fruktkorg och sedan finns det kaffe, blommor och lite annat smått och gott. Två av mina elva lotter ger vinst, en kaffepåse och en påse lösviktste. Det hade troligtvis varit billigare att köpa dem direkt men absolut inte lika roligt. Dessutom fick namnet på teet, "Silvriga knoppar och unga toppblad", min vardag att fyllas med poesi.

När det blåser!

Förändringarnas vindar blåser och jag håller mig hårt för att inte blåsa omkull. Eller kanske är det mer för att inte blåsa iväg i förväg. Det är svårt att stå kvar i nuet när vinden blåser så kraftigt åt det håll jag vill. Samtidigt svajar tillvaron lite och visst känns det som om rötterna kommer att ryckas upp en aning. Det är ju så att vissa förändringar, hur efterlängtade och spännande de än är, medför andra förändringar som inte är önskade. Jag önskar dock att den axel jag lutat mig mot, så gott som dagligen i fyra år, finns kvar. Utan de stunder av dagens reflektioner hade svårigheterna varit mycket svårare och framförallt det mesta varit väldigt mycket tråkigare. Vi har gnällt, beklagat oss, skrattat och brutit ihop och kommit igen och det hoppas jag innerligt att vi kan fortsätta med. Förändringarnas vindar blåser men vi kan välja att hålla i.

In the ghetto!

Det finns saker som påminner oss om tidens förgängelse. I morse vid frukost noterade jag att smörknivarna sett sina bästa dagar och ändå minns jag så väl när de var alldeles nya. Andra tillfällen när tiden visar sin rasande framfart är när det är dags för omflyttning med medföljande städning och sortering. Då kan det dyka upp det mest oväntade och nostalgisk som man är förfaller man i minnen. Där är teckningar från barnen, gamla födelsedagskort, fotografier eller bara bra-att-ha-prylar som för längesedan spelat ut sin roll för ingen vet vad de ska vara till. Mitt i allt detta lyser något alldeles extra. En cd-skiva med ett innehåll mer värt än guld, för mig. N'är jag stoppar in cd.n i datorn och din röst strömmar ut från högtalarna rinner mina tårar. Mamma-hjärtat svämmar över och jag minns, som om det var igår. Jag minns din nervositet, din röst, din ödmjukhet och jag minns så väl den där blicken jag får när du sjunger sista strofen. Älskar dig; Rasmus!

Thank God its friday!

Arbetsveckan är slut och jag måste medge att jag inte är särskilt ledsen för det. Vissa veckor tar ut sin rätt och det behöver inte vara negativt. Dagarna är fulla av aktivitet och tankarna snurrar osorterat och okontrollerat. Det är många bollar som ska hållas i luften för att allt ska gå smidigt och bli till det bästa. Tappas en boll kan det bli kaos och när bollarna blir fler kan det bli kaos då med. Det gäller att försöka få bollarna i mål innan de ramlar och det är inte alltid det ens är möjligt. Särskilt inte de saker som ligger utanför ens kontroll och beslut. Summa summarum så har denna vecka bestått av en blandning av alla sorters bollar. Några har rullat in i mål, kanske till och med i krysset, andra har totalt tappats och en och annan hänger fortfarande i luften. Är det undra på att jag är lite trött?

Upphittad eller borttappad!

Jag har en kollega, ja eller mera bestämt en vän, en förtrogen kan man säga. Våra liv är ordentligt sammanflätade, framförallt genom våra barn. Och det är en alldeles egen historia. Det jag vill komma fram till är att denna goa människa är så otroligt positiv. Hon ser ljust på det mesta. Det är inte så att hon gått genom livet helt skyddad utan tvärtom. Många är de prövningar hon fått gå genom och ändå så nöjd och glad. Hon sprider ljus och glädje med en innerlig värme som får polarisen att smälta. Häromdagen skrev någon ett meddelande på vår anslagstavla om en nyckel. Åh, är den upphittad! säger min vän förhoppningsfullt. Men det var den inte såklart, den var borttappad. Detta är dock ett signum för min vän. Oavsett så har hon en positiv syn och tror det mesta om gott. Jag är innerligt glad över att hon finns i mitt liv.