I ett skede när alla tankar virvlar runt som löv i en höstvind, känner jag ett behov av att låta en del ta form i ord. Vad kan vara bättre än att pränta ner dem på denna blogg, med hjälp av tangenterna. Min vardag, mina innersta tankar, mina ytliga funderingar kan, för en gångs skull, få ett utrymme alldeles för sig själva.

Hur många?

fredag 17 oktober 2014

Fredag!

Fredagar har ett skimmer av den stundande helgen över sig. På jobbet infinner sig lite av en blandning av "att-göra-klart-anda" och "fredagsmys-känsla". Efter jobbet är det dags för förberedande inför den helg som står för dörren. Handling, städning och inte att förglömma något gott att laga till fredagskvällen. Att handla på en fredag innebär risk för social överdos. Alla handlar på fredagar. I varje vrå och hyllgång dyker det upp bekanta ansikten och aldrig talas det så mycket som då. Om ditten och datten och om just ingenting. Det som borde ta en kvart slutar som tidigast efter en timme. Väl hemma i soffan, efter fredagens vedermödor, går luften ur. Koman infinner sig och tröttheten förlamar hela systemet och inte ens vilda hästar kan sparka igång maskineriet. Men så tänk ändå att en natt senare så funkar det väloljade systemet igen och man är "fit for fight". Visst är väl livet förunderligt!

Jonglör!

Nu går tiden så fort att jag har svårt att hålla isär dagarna. Vissa dagar känns som om de varat i en vecka men inte på grund av att de är långa utan för att de är till brädden fyllda. Det ena avlöser det andra och det tredje väntar runt hörnet innan det fjärde kommer ikapp. Det är som ett enda långt gatlopp där kvarteren avlöser varandra. Eller som en jonglör med tok för mycket bollar. Och bollarna som snurrar i luften är så många att det inte finns färger som räcker till att sortera dem i. Dock är det till största delen behagliga, mjuka bollar men visst finns där en och annan hård som en snyting. Det finns ingen hejd på variationen i bollandet och ibland funderar jag på hur min arbetsbeskrivning skulle se ut, om det fanns någon. Kanske skulle det stå tusenkonstnär där det egentligen ska stå lärare.

måndag 6 oktober 2014

Trådspänning!

Det är som om någon eller kanske några drar i varsin trådände och det för med sig en trådspänning utan dess like. Den är tunn och osynliggjord men den finns där under ytan. Och alla vet vi, eller kan i alla fall föreställa oss om vilka konsekvenser det kan bli av spända linor under vatten. Det går sönder! Något brister och kanske aldrig mer går att reparera. Där förut tolerans och respekt varit ledord där börjar nu jantelagens spännband dras åt. Inte ens i min föreställningsvärld kunde jag föreställa mig att det finns så mycket undertryckta känslor som hotar att brisera, på grund av de val vissa valde att göra. Ett val som faktiskt flera av oss hade möjlighet att göra och den som borde blivit vald bland de första hade inte rätten att bli vald. Då kan jag förstå att bitterheten visar sitt ansikte men jag vill inte dansa på lina och vara rädd för att ett felsteg får mig att falla hårt och skoningslöst. Jag har gjort mitt val, jag står för det och jag önskar att bli respekterad utifrån den jag är samt det jag gör och inte ùtifrån det jag blev.