Det går inte en dag utan att man på något sätt minns dem som lämnat oss. I vardagen finns det så mycket som minner om dem som en gång varit så nära och betytt så mycket. De finns där och gör sig påminda i allt möjligt runtomkring oss. Det spelas en låt på radion eller någon visslar en melodi som är så fylld av minnen. Ave Maria spelades på min pappas begravning och den fyller mig alltid med en viss sorg och ett vemod.
Det finns en sång som utan undantag alltid får mig att gråta av saknad efter min mormor och morfar och det är "Där som rosor aldrig dör".
Jag kan ibland bara blunda för att känna doften av den bruna tvålen som fanns hemma hos min farmor och farfar.
Ibland när jag ser en stjärnklar himmel kan jag tänka att de mina, så saknade, blickar ner på mig och håller ett vakande öga över mig och när snön lägger sig ska jag göra som Jullan och jag gjorde när hon var liten, skriva en hälsning i snön.
Låt oss minnas våra kära och genom att tända ett ljus för dem visa att de fortfarande betyder så mycket och har kvar sin plats hos oss.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar