I ett skede när alla tankar virvlar runt som löv i en höstvind, känner jag ett behov av att låta en del ta form i ord. Vad kan vara bättre än att pränta ner dem på denna blogg, med hjälp av tangenterna. Min vardag, mina innersta tankar, mina ytliga funderingar kan, för en gångs skull, få ett utrymme alldeles för sig själva.

Hur många?

måndag 30 september 2013

Kanske...

Ibland undrar jag vad jag håller på med. Jag vänder ut och in på själv för att få till det bästa för så många som möjligt. Min arbetsbeskrivning känns ibland som om den vore tänjbar till det yttersta. Kanske är det jag som vill för mycket och kanske blir man till slut tagen för given. Och kanske det då är dags att fundera på vad det är man håller på med ytterligare en gång. För kanske är det dags att tänka nytt!

söndag 29 september 2013

Höstpromenad - du och jag!

Trots att solen skiner så är det grått och mulet en stund. Vissa dagar är så! Egentligen är det inget som är fel utan det är bara lite tungt.  Tungt att andas, tungt att vara. Det är segt som kola i tanken och lusten vill inte riktigt vara där.  Då ska man ta tag i själv, sluta gnälla och tycka så fördärvat synd om sig själv. Rycka upp sig och hitta på nåt! Ta en promenad i den ljumna höstluften. Det är precis det jag gör. Tar med mig min finaste och går ut i hösten med min fina kamera om halsen. Därute lättar så trycket, stegen blir allt lättare och jag känner inte av att jag andas. Vi pratar om ditten och datten och om mest ingenting, hon och jag på vår höstpromenad. Jag slås av hur hon är som plåster på mina sår, som balsam för mitt toviga hår, som handkräm för mina nariga händer och som hostmedicin för min rethosta. Hon är min luft, mitt allt och jag älskar henne till himlen och tillbaks. Tack för idag och alla andra dagar min älskade dotter.

fredag 27 september 2013

Sova!

Det där med att sova är något grundläggande, något primärt. Något vi gör för att vi ska och måste. Ibland ser vi det som något nödvändigt ont. Inte förrän den inte infinner sig saknar vi den. När vi ligger där med klarögda ögon som svider av trötthet men ändå inte kan sova då vill vi gärna kunna knäppa på sömnen. Då när tankarna snurrar och inget i världen kan få oss att samla dem till en enda vettig. När hjärtat slår som om vi just avslutat ett maraton och kroppen hettar av ej önskvärd orsak. Vi vet att det värsta som kan hända är att vi är tröttare än vanligt nästa dag. Ändå ligger paniken på lur och gör oss mer klarvakna än nånsin. Trots detta så tar vi en god natts sömn för given när den väl infinner sig och har kanske inte vett och förstånd att uppskatta den som vi borde. Måhända att vi sover bort en stor del av vårt liv men det finns sämre saker att slösa tid på.

torsdag 26 september 2013

Än är där sommar kvar...

Nu nyper frosten i våra kinder och färgar vår värld gnistrande vit. Iskalla fingrar och ångande andedräkt. Dags för handskar och värmande sjalar. Rutor som skrapas och brasor som värmer. Vi kurar och myser och fryser litegrann. Bädden är kylig och luften är kulen. En filt att svepa in sig i och stearinljus som ger ombonad och långa skuggor. Det är varmt och kallt om vartannat och jackan åker av fram på dagen för än är där sommar kvar i luften.

lördag 7 september 2013

Ljus & skugga!

Samma motiv med olika fokus. Det beror på hur vi vinklar vårt objektiv. Ibland är det skuggan som skymmer all sikt, ibland bländas vi av ljuset. För mycket och för lite skymmer allt och utan det ena existerar inte det andra. Utan ljus - ingen skugga. Utan sorg - ingen glädje.  Vi väljer vad vi vill se, även om valen inte är lätta.  Svårigheter blir svårare om vi bara ser hindren. Lättsamheter blir till klyschor om vi inte inser allvaret. Att skapa en balans mellan livets allvar och livsglädje är som att balansera på lina. Det blir så mycket lättare om vi har någon att hålla i hand,  ibland, som stöd - när det skakar till och vi tappar balansen.

Saknad!

Sorgen bleknar stilla i livets vilda dans och snart på glädjens vingar du glömt att oro fanns.

12 år! Vardagen har trängt undan sorgen och skapat ett tomrum och en bild av saknad.

fredag 6 september 2013

Fredagstrött!

Sitter kvar en stund på jobbet för att "göra färdigt" och slippa jobba hemma. Väl hemma väntar andra arbetsuppgifter som också behöver "göras färdiga". Det slår mig att uttrycket "göra färdigt" är inget annat än ett uttryck. Det existerar inget " göra färdigt" i min tillvaro. Inget blir någonsin "färdigt". Det påbörjas och återupptas men det blir aldrig "färdigt". Allt återkommer, som veckans dagar eller årets månader. Visst kan det se olika ut och ordningen är kanske inte densamma men allting upprepas och är som ett eko av sig självt. Den enda som blir "färdig" är jag och inte ens då känner jag mig klar.

tisdag 3 september 2013

I tid!

Det spelar ingen roll vad det handlar om. Det gäller närsomhelst, hursomhelst och varsomhelst. Det handlar heller inte om vem eller vilka. Det det handlar om är att respektera, visa hänsyn och sätta värde på. Det handlar om att när något är bestämt, avtalat eller överenskommet så är det så det ska vara. Att vara där, på plats, när man ska - i tid.