I ett skede när alla tankar virvlar runt som löv i en höstvind, känner jag ett behov av att låta en del ta form i ord. Vad kan vara bättre än att pränta ner dem på denna blogg, med hjälp av tangenterna. Min vardag, mina innersta tankar, mina ytliga funderingar kan, för en gångs skull, få ett utrymme alldeles för sig själva.

Hur många?

måndag 22 september 2014

Mörker & kyla!

Så blåste det upp och vips var den här - hösten och nästan förbi. Den aviserar sin ankomst med hårda vindar, regn och mörker. Där anas en slinga av snö i luften och vintern knackar på dörren.  Inne lyser lampan varm men de vackra färgerna ute har övergått till en färgskala i grått, brunt och bara trist. Det är svårt att hitta motivation och kanske är vi som blommorna i köksfönstret - desperata i vår jakt efter ljuset. Vi liksom slår knut på oss själva för att hinna få med en gnutta ljus och när grårusket täcker oss är frustrationen ett faktum. Värmeljusen i alla byttor och lyktor får vara surrogat och med en skön pläd, en bra bok och faktiskt en värmande brasa i kaminen, får jag nog vara tacksam för det jag har. Och runt hörnet väntar mer ljus och värme och gemenskap. Var sak har sin tid och nu är det återhämtningstid, både för naturen och mig.

söndag 14 september 2014

Jag mår illa!

Vi har åsiktsfrihet och det försöker jag respektera men jag får också ha en fri åsikt och får fritt välja vems åsikt jag kan respektera. Och jag varken kan eller vill respektera någon eller några som tycker att deras välfärd står och faller med humanitet mot flyktingar. När jaget är viktigare än solidaritet och olikheter ses som ett hot då brister min förståelse och respekt. Jag mår illa över dessa åsikter och har svårt att respektera personen bakom. Tack och lov att majoriteten av Sveriges människor, oavsett politisk färg, visar upp ett humanismens ansikte.

Rösta!

I morgon är den stora valdagen inne. Den dagen då vi alla måste ta oss ur soffan hur skön den är. Vi har en demokrati att värna om och kämpa för och den är viktigare än om vi har delade åsikter i vissa sakfrågor. Det är ju just demokratin som gör att vi tillåts ha olika åsikter. Nu innebär förstås demokratin inte bara att du och jag har rätt att tycka vad vi vill. Nej vi måste också ta ansvar, ansvar för att det vi tror och kämpar för inte på något sätt gör någon annan illa. Inte heller kan vi gömma oss bakom demokratin och tro att det är okej att vi skiljer på människors värde på grund av etnicitet, religion, kön, sexualiteten. Det är heller inte okej att slinka med tungan och prata om att människor har fel hudfärg, inte vid matbordet ens men definitivt inte av en politiker med en ansvarig position.
I den bästa av världar önskar jag att alla partier kunde enas om att hjälpas åt att göra Sverige bättre för alla, även de som kommer som flyktingar. Ja kanske inte alla partier för det finns ju faktiskt ett parti som vill att vi ska stänga dörren, stänga gränsen och utnyttja demokratin för syften som bryter mot svensk värdegrund. Vi måste rösta i morgon för att vi har rätt att rösta men tänk en extra gång och ta ditt ansvar.

fredag 12 september 2014

Ensam är inte stark!

Det är när det kör ihop sig, strular till sig eller bara blir aningen för mycket som man inser hur värt det är med goda kollegor. Kollegor som stöttar, som lyssnar och erbjuder en axel att luta sig mot när allting annat snurrar för fort. Att få utbyta tankar, ideer och få nicka igenkännande tillsammans när upplevelserna är desamma. Ofta känner man det tunga ansvaret själv och det är skönt att bara få dela bördan om så bara genom samtal. Ibland kan det kännas tufft att blotta sina tillkortakommanden och svagheter men likväl kan det vara svårt att dela med sig när man lyckas. Varje dag går jag till jobbet i trygg förvissning om att jag möter fantastiska kollegor med olika kompetenser och kvalitéer.  Alla väldigt olika men alla med samma mål, att få våra elever att må bra och känna sig trygga samt utvecklas i sitt lärande. Dessutom tror och hoppas jag att vi alla är beredda att vara den axeln eller det där örat när vår kollega behöver.

torsdag 11 september 2014

Min tappra pappa!

Min pappa är min hjälte. Min fina pappa som gått genom än det ena än det andra. Nu senast två ögonoperationer inom loppet av ett dygn och vad händer, han mister synen helt på det ögat. När jag ringer och frågar hur det är svarar han att det går bra och det måste ju gå. Så undrar jag över hur det går med gräsklippningen och då berättar han att den har han klippt, idag. Samma dag som han fått besked om att det finns nog inget att göra åt ögat och att det förhoppningsvis kommer att sluta att blöda. Ingen hade dömt honom om han deppat ihop och blivit sittande men inte min pappa. Han går ut och klipper gräset för det är ju ingen stor gräsmatta och det var bara lite tungt på något ställe. Han är snart 86 år!!! Min tappra, fina pappa! Du ger mig kraft och mod att se saker på ett annat sätt. Jag älskar dig!

tisdag 9 september 2014

Långa!

Väl i min bädd kan jag se tillbaka på den gångna dagen och känna en tillfredsställan över att få lägga den till handlingarna. Det finns inget ont att säga om den men det är ändå skönt att dagen är över. Vissa dagar kan inge en lätt känsla av bergsklättring och andra flyter liksom bara på. Kanske är det de tunga dagarna som sätter mest spår men visst minns vi det roliga och mysiga mest. Oavsett behöver kroppen få sin vila efter långa dagar. Då uppskattar jag att få lägga ner huvudet och låta sömnen ge lisa åt själen.

söndag 7 september 2014

Förälskad!

Av någon anledning har jag fastnat för för-ord. Ja inte de förord man kanske först associerar till utan alla de där orden som inleds med ett "för". Jag är helt enkelt för dem, ja rentav förtjust i dem. Även om det finns de som är förskräckliga och förfärliga som förintar och förstör. Förluster som förtär och tvingar till försakan.
Mest förundras jag över ord som förbarmar och förändrar. De för oftast med sig något bra och förresten kan de förvandla ont till gott. Det kan vara lätt att förfäras över fördärv men också att förföras av förlustelser. Och föraktet är en förbannelse liksom fördelen är en förutsättning. Förorden är inte alltid det mest förtrollande orden men med författarens penna förvandlas de förvånande nog till något förunderligt.
Förutfattade meningar leder till fördomar medan förväntningar förverkligar och förstärker. Jag är hellre för än emot om det inte handlar om förtal och förgripande.  Förståeligt nog har jag förverkat ett antal "för" och förtydligar att det är en för alla och alla för en.