Lära för livet!

Varje dag lär jag mig något nytt. Förhoppningsvis är det lärdom för livet men likväl hoppas jag på att jag lär om och nytt hela livet ut. Vid 55 års ålder inser jag tydligare än någonsin hur lite jag egentligen vet eller såklart hur mycket jag inte vet. För mycket kan och vet jag, det är också en insikt som kommer med åren men det är med kunnande som det halva glaset. Är glaset halvtomt eller halvfullt? Jag kan massor men det finns också så mycket mer att lära. Det är inte alltid som jag aktivt söker kunskap, ibland får jag den lite på köpet och den är absolut inte mindre värd för det. Sedan september har jag läst en utbildning via Karlstads universitet, "Nyanländas skolframgång". Det har varit otroligt berikande och intressant. Litteraturen har öppnat upp för nya perspektiv, infallsvinklar och insikter om utveckling och förändring. Dock har jag känt att det har varit i möten med studerande kollegor som jag fått mest påfyllning. Givande diskussioner, utvecklande samtal blandat med härliga skratt och glada tillrop har varit kryddan under denna tid. När jag summerar tiden bakåt och nöjt konstaterar att det är över och godkänt, finns där en lättnad men som alltid när något tar slut infinner sig en känsla av vemod och saknad. Och ärligt är det inte pluggandet, läsandet och skrivandet som jag kommer att sakna utan de härliga och intressanta kollegor jag fått lära känna på den här resan. Men som någon sa idag: "vi lägger till varann på Facebook så blir vi vänner på riktigt".

Sol & boozt!

Ingen kan ha undgått att känna av den underbara sommarvärmen som drabbat oss. Solen skiner som aldrig förr så här i maj. Vi väntade och väntade en lång vinter och framförallt efter en grönskande vår och vad fick vi? Jo, högsommarvärme och medelhavsklimat! Lite undrande och med andan i halsen känner jag en fånig rädsla att solens strålar inte räcker ändå fram till midsommar och kommande semester. Minns känslan som barn när jag kände första kyliga höstaningen, hur jag trodde att det aldrig mer skulle bli sommar. Nu blandas glädjen över den blomstertid som kommer eller mer den som redan är här, med paniken över att den ska blomma över och förbi. Visst är det lite barnsligt men tack och lov har jag förstått att jag är inte ensam i mina farhågor. Normalt är jag ju en ganska positiv person med optimism som både min styrka och svaghet och det lutar jag mig emot nu och tänker att det ordnar sig.
Från sol och sommar, som i sig är boozt, till värsta boozten på inom tiden av mindre än en vecka. Först en Stockholmsresa som innehöll guld och brons i form av priser för bloggandet på vår skola. Tillsammans med bästa kollegor och helt fantastiska elever blev det en dag att minnas - länge eller till och med hela livet som eleverna sa. Ovanpå det ett födelsedagsfirande med min nära och kära, de som tankar mig med kärlek och energi, de som är det finaste och bästa jag har. Som grädde på moset eller i kaffet så stämmer skolans underbara ungar, i år 5 och 6, unisont upp i "ja må du leva" i matsalen och detta bara för mig. Med tårar rinnande nerför mina kinder får jag sedan motta en lång kö av kramande elever. Och jag kan ärligt lova att inga priser eller utmärkelser i världen kan vara mer värt.

En morgondag!

När vi förbereder oss för natten, vi borstar våra tänder, tar det där sista glaset vatten och säger god natt till varann så förväntar vi oss en morgondag. När vi säger hej då, vi ses snart så menar vi kanske en annan dag. När vi skjuter upp saker oavsett vad det är, de tråkiga måstena eller den där inbjudan eller besöket, så tänker vi att det får bli i morgon eller en annan gång. När vi ska börja träna, promenera, gå ner i vikt, börja ett nytt, nyttigare liv eller någon annan förändring så tänker vi att det blir en dag i morgon också. När så allting förändras påminns vi plötsligt av hur förgänglig den där morgondagen kan vara. I ett ögonblick kan den vara ett minne blott och inte ens det. Vi påminns om hur viktig var dag är och att vår morgondag är en gåva. Morgondagen i morgon är dock en dag vi ska ta oss igenom. Det väntar en tung, svår morgondag för många. En sorgens dag, en morgondag som vi kommer bära med oss som en saknadens dag, men också en minnenas dag. Vi ska minnas och hedra ett liv som gjort skillnad för många och betytt än mer för än fler. Men vi ska också vårda och värna om oss som finns kvar. Öppna upp, finnas till och kanske kan vi med varandra som stöd möta morgondagen och också morgondagen därpå tillsammans. Det är svårt att stå bredvid, vilja hålla om, vilja vara stöd, kunna säga de rätta orden men framförallt bara finnas där. I mitt hjärta håller jag er ändå, ömt och innerligt och i mina innersta tankar finns ni hela tiden.

Tjejerna i korridoren!

Jag vet att jag är lite tjatig men det tål att upprepas, jag älskar mitt jobb och trivs hur bra som helst. Det är inte alltid solsken och det är inte bara sött i godispåsen men det är just blandningen av salt, sött och lite surt som gör mitt jobb så spännande, utmanande och roligt. Det finns ingen dag som är den andra lik och ibland inte ens timmarna. Mitt jobb är varierande och aldrig långtråkigt. Klart så finns där dalar, men då vet en ju säkert att där det finns dalar finns det toppar. Och för det mesta känns topparna fler och till och med högre än vad dalarna är djupa. Rent bildligt förstår säkert alla att den ekvationen inte går ihop men jag har heller aldrig varit särskilt bra på matte. Hursomhelst så trivs jag med mitt jobb, med mina kollegor och förstås och framförallt mina lektioner med eleverna. Där är en massa möten med människor som hela tiden får mig att lära mig nya saker, utvecklas, utmanas men också att flamsa och tramsa med. Ibland ekar skratten högt, skämten hamnar lägre än vi tänkt och förtroenden blandas med filosofiska livsfrågor och pedagogiska funderingar. Vi är en salig blandning, vi på kontoret, var och en med sin bakgrund, sin kompetens och alla delar vi med oss av varandra. Trots arbetsbörda, aningen press, ett och annat missöde så är humorn och gemenskapen bara ett kliv ut i korridoren, i den ganska obekväma men ack så mysiga fikasoffan och allt bara för att de finns, de fantastiska tjejerna i korridoren - varje dag. ❤