Samma våglängd!

Sorlet i personalrummet kan ibland vara öronbedövande och det är inte riktigt miljö för avkoppling. Ofta talas det jobb, kollegor emellan, vilket inte är så underligt eftersom det är då vi ses. Ibland väljer jag bort sorlet och tar med mig min kaffekopp till ett tyst ställe, där världen får sluta snurra en liten stund. Det händer dock att det mitt i sorlet uppstår ett samtal, en lågmäld dialog med en likasinnad. Ett möte mellan två kollegor som har samma synsätt och gemensam värdegrund, eleven i fokus och hur förändrar vi för att det ska komma eleverna tillgodo. Dessa stunder är ovärderliga och får sorlet att te sig rätt betydelselöst. Att vara på samma våglängd som någon annan ger jämvikt i tillvaron.

På ett litet café på Söder!

Efter en omtumlande dag tar jag min dotter på orden och unnar mig. Ett litet café på Söder fångar min uppmärksamhet. Litet, trångt och mysigt. En räkmacka på hembakt valnötsbröd med morotsjuice och en härligt stark cappuccino till. Jag väljer att sitta ute i vimlet av solvarma människor som strosar förbi. Vid bordet intill sätter sig ett tysktalande par något äldre än jag. Strax dyker ytterligare ett par upp. De är väldigt mycket äldre än jag och har stora svårigheter med att både beställa och sätta sig. Bordet är dessutom fullt med disk och lite kladdigt. Den tysktalande mannen visar sig vara dagens gentleman, han hjälper till med beställning och hjälper den "väldigt" gamla damen till bords. Han röjer bordet och torkar av det med sin servett. Den gamla damen ler och uttrycker sin tacksamhet. Vilken fantastiskt härlig historia som utspelar sig alldeles intill, den berör mig ända in i hjärteroten. När sedan det tysktalande paret reser sig för att gå berättar de att de firar sina 40 år som gifta genom att återuppleva sin bröllopsresa som gick till Stockholm. De uppsöker alla platser de besökte då och fotograferar allt precis som då. Tänk vad mycket en kan få uppleva på ett litet café på Söder.

Plötsligt så händer det!

Ja, det är inte så att jag har vunnit på triss eller ens på lotteri men visst är det något stort på gång. Tänk att ibland så bara händer det helt otroliga saker och en får nypa hårt i armen för att fatta att det faktiskt är sant. Jag kan inte påstå att jag direkt går och drömmer om saker men visst ibland slår det till i tanken att det där skulle vara roligt att få uppleva. Det kan vara en resa, en plats att vilja besöka eller en upplevelse av något slag. Men att gå och dagdrömma om det, nej den tiden är förbi. Ändå är det just den känslan jag har just nu, att det är någon sorts dagdröm som jag snart väcks ur. Det som händer just nu är så ofattbart och jag kan inte riktigt se mig själv i det som sker. Nu är jag lite dramatisk och väldigt hemlighetsfull men det är så det får vara, i alla fall ett tag till. Och vem vet kanske jag vaknar upp och det bara var en dröm.