I ett skede när alla tankar virvlar runt som löv i en höstvind, känner jag ett behov av att låta en del ta form i ord. Vad kan vara bättre än att pränta ner dem på denna blogg, med hjälp av tangenterna. Min vardag, mina innersta tankar, mina ytliga funderingar kan, för en gångs skull, få ett utrymme alldeles för sig själva.

Hur många?

tisdag 8 augusti 2017

Svarta katter och nycklar på bordet!

Min djupt religiösa mormor tyckte inte om skrock. Hon ansåg att det var något som djävulen hade sitt finger med i. Trots detta har jag fått med en mängd med "skrock-ticks" från min barndom. Nog spottar jag tre gånger åt den svarta katten, nåja kanske inte bokstavligen utan mer av tre "tvin" och jag sätter definitivt inte min fot under en stege. Aldrig någonsin lägger jag nycklar på bordet och ve och fasa om jag skulle slå sönder en spegel. Att ge bort en sax eller kniv är helt uteslutet för mig, ni vet väl att "saxen klipper kniven skär - vänskapsbanden tvärt isär".  I mitt hem hittar man aldrig en bukett ljung och jag fryser till is när jag ser eller hör korpen. Förnuftsmässigt vet jag att det är trams och ändå lägger jag nycklarna hellre på golvet än på bekvämt avstånd på bordet. Men häromdagen slog det mig något som faktiskt fick mig att ta mitt förnuft på allvar. Jag satt i godan ro på altanen när jag hörde den kraxa, den svarta och ack så olycksbådande korpen. Som vanligt reste sig nackhåren och jag frös till is i den solvarma stolen. Plötsligt slog det mig att det måste vara fler än jag som hörde kraxandet och där och då insåg jag hur fånig jag är och vips värmde solens strålar igen. Nu betyder det inte att det är slut på spottandet eller att stegen mina hamnar under någon stege och mina nycklar kommer fortfarande inta allt annat än bordet.

torsdag 3 augusti 2017

Små och stora ting!

Det är lätt att bli lite sentimental och nostalgisk när stora omvälvande saker händer i ens liv. Sedan kan stora saker ha en betydelse för någon och småsaker kan vi också se olika på. Mina stora och små saker är såklart sett ur mitt perspektiv. De stora tingen för mig handlar nästan uteslutande om mina barn, mina nära och kära. Livet är det största och de omfattar ju mitt liv så det är såklart självklart. Att få egna barn, se dem växa upp och växa med dem är så ofantligt stort även mitt i den grå vardagen. Det är så många skeden vi tar oss genom tillsammans, första leendet, de stapplande första stegen, orden som trevande tar sin form och sedan går det fort. Vips är barndomen och ungdomen ett minne blott och framför en i hallen står vuxna människor med packade kartonger och de stapplande stegen blir plötsligt på helt egna ben. De nära och kära utökas med de nära och käras kära och hjärtat får ge plats åt fler. Helt plötsligt är de vuxna med egna liv, med allt vad det innebär av små ting och stora ting. Trots att de blir vuxna, flyttar hemifrån, fattar egna beslut och är myndiga i lagens mening så kommer de alltid vara mina barn - det största i mitt liv av alla livets små eller stora ting.



tisdag 1 augusti 2017

Augusti!

Så kom då augusti - igen. Och visst tänker vi att det är detsamma som att sommaren snart är till ända. Ändå säger kalendern liksom sången att augusti är en sommarmånad och till och med september hör sommaren till. Dock infinner sig vemodet varje år lika punktligt när almanackan slår över från juli till första augusti. Minns att jag som barn var rädd att det aldrig mer skulle bli sommar. Som vuxen är jag klokare men vemodet finns kvar. Än är sommarkvällen ljummen även om det finns stråk av höstluft emellanåt. Och än är där några semesterdagar kvar att njuta av. Så välkommen du ljuva augusti med ett landskap målat i mogna färger och låt oss njuta av dig som om du vore, för alltid, den sista.