I ett skede när alla tankar virvlar runt som löv i en höstvind, känner jag ett behov av att låta en del ta form i ord. Vad kan vara bättre än att pränta ner dem på denna blogg, med hjälp av tangenterna. Min vardag, mina innersta tankar, mina ytliga funderingar kan, för en gångs skull, få ett utrymme alldeles för sig själva.

Hur många?

onsdag 20 juni 2012

Jag älskar denna skola!

Blunda! Tänk er ett långbord dukat med servetter och serpentiner i allsköns glada färger. Föreställ er en himmel så blå att blåklinten avundas. Känn värmen från junisolen och hör susen från trädens kronor. Lägg sedan till en symfoni av glada tillrop och härliga skratt så har du Stocksätterskolans personalfest. En fantastisk tillställning med en stämning så varm och innerlig att medelhavsbrisen känns kylig i jämförelse. Underbara människor i en kaskad av olikheter. Tillsammans bildar vi en palett och skapar det mest fantastiska konstverk som går att skåda. Jag älskar denna skola, jag beundrar och respekterar mina kollegor och känner en enorm värme och ömhet för alla elever. Här finns mitt hjärta, min puls och mitt syre och jag är så oerhört stolt över att få vara en del av detta. Nu önskar jag alla mina magnifika kollegor och alla skolans elever en underbar sommar. Må den ladda
våra batterier inför den höst som komma skall.

söndag 3 juni 2012

Få rå varandra!

Sitter och dagdrömmer tillbaka på min och dotterns "vara-för-oss-själva-helg". Det är underbart med minnen som går att plocka fram en regnig och dyster dag. Saknar min Kickunge som just nu befinner sig på en båt, långt hemifrån.
Vi åkte inte så långt, hon och jag, på vår lilla utflykt. Dock spelar det ingen roll hur långt eller vart vi åkte, utan att vi åkte - tillsammans. Efter en mysig dag i Askersund styrde vi kosan mot resans mål - Vätternterassen. Precis intill den vackra och glittrande Vättern tronar sig en ståtlig byggnad upp. Här har tiden stått stilla och det är precis därför som vi åker hit. För lugnet, stillheten och känslan av att tiden har stannat. Vi möts av husets/hotellets ägare och visas till vårt drömrum. Allt går i blått och vitt, enkelt och fräscht. Rummet har en balkong med utsikt ut över Vättern. Känslan av overklighet och dröm slår oss och vi nyper oss i armen för att riktigt fatta att det är vi som ska bo där. Egentligen är det bröllopssviten men inte oss emot. Detta är precis vad vi behöver, få rå varandra om än så bara för ett par dagar.