Lite perspektiv på mitt vanliga liv!

Vilka magiska tre dagar jag varit med om, vilka härliga möten de fört med sig och vad mycket jag fått lära och ta med mig. Bara att få vistas på Bokmässan är stort och en upplevelse bara det och att få göra det från insidan, så att säga, ger det hela ytterligare en dimension. Vart jag än har styrt stegen, vilat blicken och haft ett lyssnande öra har det varit böcker, böcker och ännu mera böcker. Böcker, läsare, författare och allt som hör därtill. Det har varit så många intryck och så många härliga möten att det inte riktigt går att sortera eller ta in. Alla dessa personligheter som flimrat förbi i vimlet, egna stilar, unika människor som trots olikheter alla har något gemensamt - de är bokälskare. Varje bokköp har varit ett möte, en glimt av en människas liv, ett ögonblick i ett sorlande vimmel. En del rätt obemärkta, andra korta dialoger om ingenting alls och vissa helt oförglömliga och magiska. Helt fantastiska har också de möten med helt nya kollegor varit. Unga kvinnor, starka, självständiga som fyller sin kostym (läs klänning) och gör det med råge och på bästa sätt. Ansvariga, i ledning, på golvet, i kassan, det har har inte spelat roll. Händer har sträckts ut varhelst de behövts och ständigt har det efterfrågats om allt funkar och om det går bra. Det känns att det blåser nya vindar, dagens unga kvinnor visar vägen i de stora frågorna, jämlikheten, miljön, friheten till sin kropp och hur den ska se ut. Bland de stora författarna av idag tar de unga,(och äldre) medvetna kvinnorna sin plats och gör det med all rätt. Vid scenerna, seminarierna och signaturskrivningarna har köerna ringlat med kvinnor som förväntansfulla väntat på sina förebilder. Men det handlar inte bara om de ouppnåeliga förebilderna utan de kvinnor som samlas runtom inger hopp om att förändring pågår och de påverkar sina närmaste. Där är pappan som tackar nej till påsen när han köper en bok till dottern och han gör det för att han vet hur mycket hon skulle ogilla det för miljöns skull. Där är också tre generationer kvinnor som alla köper varsin bok av Stina Wollters "Kring denna kropp" vilket gör mig otroligt berörd. Där är de riktigt unga kvinnorna och flickorna som köper böcker av Youtuber-tjejen "Miss Lissibell", "De vann aldrig" eller Klara Henrys bok "Mot framtiden: En simpel guide till att krossa patriarkatet" och för de yngsta läsarna skapar Ylva Hällén och Elin Ek starka tjejkaraktärer som förebilder och köerna till deras signeringar har överträffat allt. Allt detta inslaget i ett paket med ljuvliga presentsnören tar jag med mig, en gåva som, hur klyschigt det än låter, faktiskt fått mig att se med andra ögon på min vardag och livet i allmänhet. Så mycket glädje, optimism, jävlaranamma och framåtanda på en och samma gång har fått mig att inse att världen väntar utanför. Det finns andra möjligheter runt hörnet och att de bara väntar på att tas tillvara. Förändring är av godo så länge det leder till utveckling och ska vi gräva ska vi gräva för att komma fram och inte neråt. Just nu ligger jag utslagen på en soffa i Mölndal hos dottern med sambo, jag summerar mina dagar och är så innerligt tacksam och lycklig för så mycket. Tacksam för denna chansen och för att få göra det med dottern och framförallt på hennes initiativ. Glad för de fina människor jag fått arbeta med som på något underligt sätt blev till vänner och som omslöt mig i en gemenskap som värmer ända in i själ och hjärta och som jag för alltid kommer bära med mig, Lisa, Lovisa, Kicki, Jessica, Linnea, Helena, Karen, Casper, Andreas, Sofia, Emma, Charlotta och många många fler men också framförallt min dotter Juliette som är min förebild och som lär mig att se saker på nya sätt nästan varje dag.

Lite perspektiv på mitt vanliga liv!

Vilka magiska tre dagar jag varit med om, vilka härliga möten de fört med sig och vad mycket jag fått lära och ta med mig. Bara att få vistas på Bokmässan är stort och en upplevelse bara det och att få göra det från insidan, så att säga, ger det hela ytterligare en dimension. Vart jag än har styrt stegen, vilat blicken och haft ett lyssnande öra har det varit böcker, böcker och ännu mera böcker. Böcker, läsare, författare och allt som hör därtill. Det har varit så många intryck och så många härliga möten att det inte riktigt går att sortera eller ta in. Alla dessa personligheter som flimrat förbi i vimlet, egna stilar, unika människor som trots olikheter alla har något gemensamt - de är bokälskare. Varje bokköp har varit ett möte, en glimt av en människas liv, ett ögonblick i ett sorlande vimmel. En del rätt obemärkta, andra korta dialoger om ingenting alls och vissa helt oförglömliga och magiska. Helt fantastiska har också de möten med helt nya kollegor varit. Unga kvinnor, starka, självständiga som fyller sin kostym (läs klänning) och gör det med råge och på bästa sätt. Ansvariga, i ledning, på golvet, i kassan, det har har inte spelat roll. Händer har sträckts ut varhelst de behövts och ständigt har det efterfrågats om allt funkar och om det går bra. Det känns att det blåser nya vindar, dagens unga kvinnor visar vägen i de stora frågorna, jämlikheten, miljön, friheten till sin kropp och hur den ska se ut. Bland de stora författarna av idag tar de unga,(och äldre) medvetna kvinnorna sin plats och gör det med all rätt. Vid scenerna, seminarierna och signaturskrivningarna har köerna ringlat med kvinnor som förväntansfulla väntat på sina förebilder. Men det handlar inte bara om de ouppnåeliga förebilderna utan de kvinnor som samlas runtom inger hopp om att förändring pågår och de påverkar sina närmaste. Där är pappan som tackar nej till påsen när han köper en bok till dottern och han gör det för att han vet hur mycket hon skulle ogilla det för miljöns skull. Där är också tre generationer kvinnor som alla köper varsin bok av Stina Wollters "Kring denna kropp" vilket gör mig otroligt berörd. Där är de riktigt unga kvinnorna och flickorna som köper böcker av Youtuber-tjejen "Miss Lissibell", "De vann aldrig" eller Klara Henrys bok "Mot framtiden: En simpel guide till att krossa patriarkatet" och för de yngsta läsarna skapar Ylva Hällén och Elin Ek starka tjejkaraktärer som förebilder och köerna till deras signeringar har överträffat allt. Allt detta inslaget i ett paket med ljuvliga presentsnören tar jag med mig, en gåva som, hur klyschigt det än låter, faktiskt fått mig att se med andra ögon på min vardag och livet i allmänhet. Så mycket glädje, optimism, jävlaranamma och framåtanda på en och samma gång har fått mig att inse att världen väntar utanför. Det finns andra möjligheter runt hörnet och att de bara väntar på att tas tillvara. Förändring är av godo så länge det leder till utveckling och ska vi gräva ska vi gräva för att komma fram och inte neråt. Just nu ligger jag utslagen på en soffa i Mölndal hos dottern med sambo, jag summerar mina dagar och är så innerligt tacksam och lycklig för så mycket. Tacksam för denna chansen och för att få göra det med dottern och framförallt på hennes initiativ. Glad för de fina människor jag fått arbeta med som på något underligt sätt blev till vänner och som omslöt mig i en gemenskap som värmer ända in i själ och hjärta och som jag för alltid kommer bära med mig, Lisa, Lovisa, Kicki, Jessica, Linnea, Helena, Karen, Casper, Andreas, Sofia, Emma, Charlotta och många många fler men också framförallt min dotter Juliette som är min förebild och som lär mig att se saker på nya sätt nästan varje dag.

Bokmässan 2018

Bokmässan har varit ett mål som jag försökt nå under många år tillbaka och hittills har det varit stolpskott eller hörna varje gång. Men nu, 2018, händer det och ska det vara ska det vara ordentligt. Jag befinner mig i te bara på mässan utan jag är på insidan så att säga och jobbar helt enkelt. Genom en lång krokig väg som gick via dottern hamnade jag här i Adlibris tjänst under Bonniers stora koncern och monter. Så spännande och lärorikt. Jobbet består i att sälja böcker till bokälskare och dessutom tillsammans med människor som också gör det. Det är ett myller och sorl som det är på mässor och än är allt under kontroll men den stora massan väntas på lördag. Då får jag förhoppningsvis nytta av erfarenheterna från ordinarie jobb då bollarna i luften inte bara är många utan också i flera olika färger. Än så länge är det kul även om tempot är lägre än jag dagligdags är van vid men som sagt det blir mer och högre. Sitter just nu i en lounge för en timmes lunch, bara det, en timme! Inser ändå att klockan fem i eftermiddag kommer undertecknad vara aningens trött och sömnen lär infinna sig så fort huvudet landar på kudden.

Lite stolt är jag nog ändå!

http://www2.diu.se/guldapple/nominerade/veronie-lejonord-2/

Hur blev det så här?

Jag sitter vid ett bord i matsalen tillsammans med några elever. Våra samtal hoppar och studsar som en pingpong-boll. En liten kille berättar för mig att han ber fyra gånger om dagen och att han tror på Allah. Samtidigt som han berättar om sin tro äter han upp maten till sista smulan. Med fullt allvar pratar han om att enligt hans tro måste man äta upp maten man tagit åt sig. En annan kille vid bordet reser sig upp, tar sin tallrik med en del mat på och säger att så tror i alla fall inte han. De har inga svårigheter att acceptera att de tror och tycker olika. Samtalet avslutas med att en av killarna säger att egentligen har vi samma gud, de bara kallas olika. Denna klarhet kommer från ett åtta-årigt barn som ser det vi har gemensamt före det som skiljer oss åt. Detta samtal får mig att fundera på var någonstans det går fel. I dessa valtider läggs fokus på skillnader samt vi, ni och dom. Det skrämmer mig hur viktigt det plötsligt är att dela upp människor i svensk, icke-svensk, lite-svensk och det värsta icke-rätten-till-att-vara-svensk. Det skrämmer mig att det finns de som anser sig ha rätten att bedöma vem som är vad eller vem som inte får vara vad man vill. Det skrämmer mig att en liten kille som tror på Allah inte själv ska få välja om han vill kallas svensk eller ej och när han på klockren svenska frågar mig om jag tror att han får åka tillbaka efter valet så fryser rädslan i mig till is. 

Magiska dagar!

Ibland varken behövs eller finns det ord utan ibland får bilderna tala för sig själva. För evigt kommer den första helgen i september 2018 finnas i djupet av mitt hjärta och i mitt minne för att kunna plockas fram närhelst det behövs eller önskas. En magisk helg, ljuvliga dagar i trevligt och kärt sällskap. Återhämtning och laddning av batterier och framförallt suga ur det sista av denna vår ljuva sommar.