I ett skede när alla tankar virvlar runt som löv i en höstvind, känner jag ett behov av att låta en del ta form i ord. Vad kan vara bättre än att pränta ner dem på denna blogg, med hjälp av tangenterna. Min vardag, mina innersta tankar, mina ytliga funderingar kan, för en gångs skull, få ett utrymme alldeles för sig själva.

Hur många?

torsdag 30 augusti 2018

Stolt och berörd!

När jag öppnar min Facebook, ser jag att jag blivit taggad i ett inlägg. Lite nyfiken blir jag allt och klickar vidare för att stilla den nyfikenheten. Inlägget är ett grattis och själv blir jag lite tagen på sängen för att jag själv inget hört. Jag gratuleras till att återigen vara nominerad till Guldäpplet. Detta är ett mycket ärorikt och prestigefullt pris. Listan över de nominerade är ca hundra namn lång och där mitt ibland dessa enormt kompetenta och fantastiska pedagoger, återfinner jag mitt namn. Jag måste medge att känslan är hisnande när jag ser mitt namn i detta sammanhang och bland så många namn jag känner igen som personer som på ett mycket positivt sätt utmärker sig inom skolvärlden. Att få vara en del av detta och att någon/några tycker att mitt namn platsar där berör mig djupt. Jag är så innerligt tacksam för alla de fina människor runtom som trott på mig, haft höga förväntningar på mig och gett mig förutsättningar för att utveckla mig, mina kompetenser och mitt kunnande. Jag är en del i ett sammanhang och ur det sammanhanget skulle jag inte vara den jag är. Den tilltro och det förtroende jag möts av varje dag, av kollegor, elever och sist men kanske mest min rumskollega, ger mig näringen till att brinna för utveckling och förändring. Absolut är det coolt, häftigt och en otrolig boozt att bli nominerad till detta fina pris men den riktiga belöningen får jag varje dag när någon lyckas ta sig över tröskeln med hjälp av en liten putt från mig.