Kura skymning!

När jag var barn sa min mormor ofta nej till att vi skulle tända lampan, när dagen övergick till afton. Hon ville att vi skulle "kura skymning" som hon kallade det. Som liten förstod jag nog inte fullt ut vad det egentligen betydde. Där och då var det lite av ett handikapp eftersom det inte gick att sysselsätta sig med något. Ändå njöt jag av den där stunden, tillsammans med mormor och morfar, när skymningen utanför skapade ett milt mörker inne. Med tiden lärde jag mig att uppskatta det mer och mer. Idag förstår jag att mormor och morfar faktiskt fångade stunden av lugn och ro. Jag önskar att jag oftare tog mig tid att "kura skymning" och här och nu lovar jag mig själv att denna höst ska bli en tid av kurande, tända ljus och "Carpe diem".