Det finns ett osynligt mantra över de flesta av oss. Det bara finns där och hindrar oss lite till mans att tro att vi faktiskt kan och är bra på nå't. Jante-lagen kallar en del det: "Du ska inte tro att du är nå't!". Tyvärr är det väl inte så enkelt att det alltid är andra som pådyvlar oss detta utan att det är något som finns, långt in i djupet av oss själva. Som barn möttes vi ofta av, när vi hade som roligast, uttrycket: "Ni råkar i "hökaröva" innan kvällen". Tanken var nog att vi skulle lugna ner oss lite, innan det hände något tråkigt. Lite som "efter skratt kommer gråt". Budskapet kunde ändå tolkas som att ha inte för roligt för då kommer det automatiskt att inträffa något tråkigt eller hemskt. När jag funderar kring detta, lite mer på djupet, kan jag tänka att det kan överföras till annat också. Är vi bra på något så finns det alltid brister, får vi beröm så finns alltid risken att misslyckas nästa gång. Även om vi har kompetens och är bra på det vi gör, sikta inte högre för då kommer våra tillkortakommanden att märkas. Även känslomässigt påverkas vi av detta, älska inte för mycket för vi kan mista det vi har och för all del var inte för lycklig för bakom knuten väntar "Olyckan". Egentligen borde det vara tvärtom. Njut av beröm och se kritiken som ett medel på vägen att utvecklas. Sikta så högt du kan, missar du får du sikta bättre nästa gång. Älska som om kärleken tar slut i morgon - hett, intensivt och besinningslöst. Ta vara på nära och kära och njut - här och nu. Vad gör det om vi "råkar i hökaröva" innan kvällen. Det tar vi då!
Efter regn kommer solsken!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar