Varje dag, i mitt arbete, möter jag barnaögon - på morgonen har jag förmånen att möta fjorton par förväntansfulla. All deras uppmärksamhet är riktad mot mig och jag anstränger mig för att de ska känna att de har min fulla tillbaka. Oftast är de ögon jag möter, glada precis som barnaögon ska vara men det händer att de är ledsna och sårade. Och det finns de ögon som är som djupa hålor av besvikelse och emellanåt finns det de som är svarta av ilska. Någon gång har det varit ögon som bottenlösa brunnar, mörka och djupa av förtvivlan eller rädsla. Ibland möts jag av undrande blickar och då och då har ögonen frågetecken som skymtar. För det mesta är det dock pigga, nyfikna och klara ögon, precis som man tänker att de ska få vara.
Ögonen är själens spegel heter det och i barns ögon finns mycket att upptäcka om man bara tar sig tid och vilja att se. Visst är det tungt att möta blickar som är trötta och uppgivna men det är när blicken förvandlas till stjärnögon som jag påminns om att jag har lyckats i mitt jobb, som jag älskar - att tända stjärnögon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar