Handboll!

På tal om nerver! Är det något mina nerver går igång på så är det handboll. Det spelar ingen roll om det är D-flickor, A-pojkar eller landslaget. Min puls ökar till över det tillåtna, fjärilarna förvandlas till monster som vill ut och hjärtat bultar så att det måste synas på utsidan. Det är en plåga och ett gissel och ändå älskar jag det. Så många idrottshallar jag suttit i genom åren, som åskådande förälder på läktaren eller som lagledare på bänken. Jag vet inte vilket som varit värst/bäst. Dock minns jag tiden med stolthet, värme och glädje.

Nu för tiden så är mitt handbollsengagemang nerskuret till TV-soffan och landslagshandboll. Pågående EM i Serbien är just nu det som får mig att bita i fingrarna och vråla högt av glädje respektive, ja jag vet inte riktigt vad. Gutturala uttryck, kanske! Det känns som om jag förvandlas från en lugn och sansad människa till en handbollshuligan. Tur för mig så är det ganska långt mellan mästerskapen annars finns det nog risk för "närmsammanbråttom", som mina barns kusin uttryckte det som liten.