Alla vet att man ska följa hastigheten på vägarna. De är ju till för att skydda och värna oss trafikanter. Vi vet också vad konskekvensen kan bli om vi kör för fort. Är polisen på plats blir det böter och i allra värsta fall kan det hända en olycka. Och det sistnämnda, om vi dessutom kör över vår förmåga. Troligtvis har alla, någon gång, kört för fort. En solig vårdag, vägarna är torra och en medryckande melodi spelas på radion. Då är det lätt att foten blir lite tyngre på gaspedalen och omvärlden liksom svävar förbi. Själv har jag alldeles för lätt för att trycka till lite extra. Det är en kick när landskapet susar förbi och musiken dånar i högtalarna även om jag njuter lika mycket av att glida i en "fin-bil" genom stadslandskap eller bara åka på "söndagstur" och titta på blommorna.
Kanske borde vi sätta hastighetsbegränsning på det liv vi lever. Bara överskrida farten när ingen fara kan ske utan tvärtom när utrymmet finns. Sänka farten, då och då, stanna till och bara njuta. Inte heller försöka följa någon annans fart utan faktiskt ta saker i sin egen takt. Och visst behöver vi folk runtom oss som sätter ner foten och ger en bot när karusellen snurrar för fort.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar