Utmaning!

Det är något visst med utmaningar men av någon anledning vill jag välja dem själv. När utmaningarna dimper ner i mitt knä och jag inte har kontroll, då tycker jag att de inkräktar på mitt liv. Kanske är det inte utmanande om jag väljer utmaningarna själv men det är nog så jag vill ha det ändå. Senaste tiden tycker jag att utmaningarna har duggat tätt. Just de där som jag inte ställer mig själv inför utan det är någon annan som axlar dem på mig. Mina personliga utmaningar och även de i mitt jobb, tar jag som de kommer och utifrån det att jag kan utvecklas tillsammans med dem. De andra som faller från skyn kanske slutar i ren och platt pannkaka, vad vet jag. Ändå så hissnar jag av att någon annan ser att det finns något hos mig som går att utmana och kanske utveckla. Att bli sedd på grund av kompetens och kvalité är en härlig känsla vare sig man är barn eller vuxen. Nu är det som det är och jag har antagit utmaningen. Jag vet inte om jag ror iland, jag vet inte ens hur båten ser ut eller vilken last den har men jag vet att besättningen är den bästa i världen och det betyder mest.