Inte mycket vinter kvar...

Utanför pockar våren på. Den blå himlen, den gnistrande solen och de kvittrande fåglarna lockar och förför. Sinnet spritter av vårkänslor och hoppet om livet återvänder. Visst gör det ont när knoppar brister men visst vill vi hjälpa våren på traven så att den inte tvekar för länge. Undan med vinterjackan och på med vårens. Struntsamma om luften är kall och det kanske blir lite kyligt för vårsolen värmer både kropp och själ. Överallt syns vårtecknen kämpa mot den kalla jorden och luften med draghjälp av vårsolens strålar. I allt det vissna, grå bryter knoppar och grönska fram. Alla dessa vårtecken längs vägen som ger ny kraft och energi åt en lång promenad som aldrig tycks ta slut. Som detektiver letar vi efter spår och hoppas på de första, riktiga tecknen. Trägen vinner och efter två timmars promenad, i det bästa sällskap, så står de där i backarna; både tussilagon och blåsipporna. Visst är luften kylig och visst behöver vi skorna på men inte är det mycket vinter kvar. Eller vad säger mor?