Hon är hemma!

Just nu är ett av mina tomrum fyllt. För i min källare sitter de tillsammans, mina Kickungar. Det känns så gott och välbekant, precis som det ska. Platsen finns alltid och när hon, den stora Kickungen, är här så är det som om hon aldrig varit borta. Hon hör hemma hos oss och kommer alltid att göra. Ibland när jag saknar henne som mest brukar jag låtsas att hon flyttat hemifrån och då känns det lite bättre. För alla "de barna" växer ju ifrån en, vare sig man vill eller inte. Fast de vill man ju, att de ska få växa alltså men inte ifrån. Hur som helst så är hon här, där hon hör hemma, Emmigumman!

De bästaste, finaste Kickungarna i min värld!