Bara man vill!

Mina ord är min palett, pennan min pensel och mitt färdiga konstverk är min blogg. Publicerad och utställd till beskådan och för att läsas. Det är alltid lika kul att få respons på det skrivna eller på de bilder som jag delar med mig av. Precis som inför ett konstverk så ligger det i betraktarens öga, eller kanske snarare sinne, att bedöma och möjligtvis döma. Häromdagen fick jag ett meddelande på Facebook från Italien. En kvinna har på något sätt funnit mig och min blogg, hundratals mil, fysiskt långt bort men bara ett par klick bort, på datorn. Hursomhelst skickar denna kvinna ett oförglömligt meddelande till mig:


hello,
your blog is very delicate, and on me personally touches me.
My connection with sweden happened a year ago when I was visiting my friends in Hallsberg, and it was love at first sight, this country has become my soul.
Your individual choice was clandestine, by name, have a close friend who is called Veronica, was curious to know a person "native".
Sorry I can not write in Swedish, but do not know, I hope to learn something, as I managed to learn English and Italian and Swedish can succeed. ;)
Again congratulations for your blog, I became a fan, I hope I manage to create my personal one, you are my muse, an inspiration.
Thanks for your time and your sincere warm wishes on the beach.

Aurelia

Visst är det fascinerande? Mina ord läses i ett annat land, av en kvinna talandes ett annat språk och som jag aldrig har träffat och förmodligen heller aldrig kommer att träffa. Ändå så fyller detta mig med en härligt upplyftande känsla och jag blir varmt berörd. Tänk ändå vad världen kan vara liten och vad gränser kan vara lätta att sudda ut. Bara man vill!

Tack Aurelia! You made my day! (Hai fatto il mio giorno!)