Det bästa med "att-göra-listor" är att de kan förträngas eller gömmas undan till en annan dag. Så klart är det bästa att få stryka på dem. Jag stryker och stryker men sällan tycker jag att listan tar slut utan det brukar fyllas på i andra ändan. Om jag någon gång kommer så långt att det mesta är struket och det bara är ett par grejer kvar då brukar jag flytta dem till en ny lista. När jag nu sitter och filosoferar över detta inser jag likheten med min stryk- och mangelhög. Ytterst sällan kommer jag genom hela högen utan får ge upp innan allt är klart. När jag sedan tar upp strykningen/manglingen igen så har högen åter växt till oanade höjder. Precis som listan fast den växer på längden. Förnuftet säger att det är så det ska vara, det är logiskt, men visst önskar jag att listorna någon enstaka gång gång skulle vara obefintliga och visst skulle det vara underbart att vara strykfri. (Fast det skulle få till följd att det inte skulle finnas plats i garderober och byrålådor.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar