Ibland svischar dagarna på jobbet förbi. Det ena avlöser det andra och det där med kaffet är inte ens att tänka på. Då, när klockan klämtar att skolan är slut och alla elever går hem eller till fritis, det är då som jag smyger in hos de ”bästaste” kollegorna man kan önska sig. Där får jag prata strunt en stund, lätta mitt hjärta eller lyssna på någon annan som lättar sitt hjärta. På en soffa i en hall sitter vi "tanter" och bara är en stund, mitt på dagen. Runtom oss är barnen och ibland mer på och i knä men det är en del av "myshetsfaktorn", att de också får "bara vara" en liten stund tillsammans med oss. Skratten klingar, tonen är ibland rå, någon gång delar vi en frustration men för det mesta ler vi med hela kroppen. Den där stunden är min oas, mitt andningshål, min energikälla och påfyllnad. Vissa dagar bjuds det till och med på kaffe och det smakar så gott! Tack för att Ni finns och tack för kaffet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar