Svart och vitt är som att vara i, endera det ena diket eller det andra. Det är som om det inte finns några kompromisser. Det är så solklart att det är si eller så. Jing och Jang är väl ytterligare ett uttryck som passar in. Jag undrar vad det säger om mig, jag som 98 gånger av hundra väljer svart och/eller vitt. Nu pratar jag förstås om färgval i garderoben. Min dotter säger att om jag tar kort på min packning tror folk att det är ett svartvitt fotografi. "Det lila då, försöker jag försvara mig. - Det ser ut som om du färglagt det i Photoshop eller nå't! svarar hon kvickt. Nåväl, tänker jag, det är så mycket enklare att packa, när färgstommen redan är grundlagd. Visst, det kanske inte är det "grymmaste" men jag inser vid min ålder att bekvämlighet är underskattat. Kanske är det lite kompromisslöst över mig fast det inte är svart eller vitt utan både och som gäller.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar