Ibland känns det som om allt runtomkring rör sig men själv står man still. Andra gånger är det i huvudet allt rusar runt medan världen har stannat. Oavsett skapar det ett kaos och inger en känsla av ett hjul som roterar fortare och fortare ju mer man försöker ta sig ur. Konsten är då att fokusera på en enda prick, följa den helt och till fullo för att koppla bort det som skapar karusellen. När labyrinten blir för svår att navigera sträck ut en hand, låt den löpa längs ena väggen och i sinom tid finns utvägen där. Att prioritera det lustfyllda i livet är som att fokusera på prickarna och det finns ingen bättre navigator än nära och kära. När det blåser som mest och även den stadigaste eken svajar, då är det gott att ha rötter som ger stadga. Det kallas inte familjeträd för inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar