Visst är det väl ett konstigt ord, ståhej. Lite "bonnigt", något som min farmor skulle kunna ha sagt när vi skulle fira henne av någon anledning. "Äsch inte behövs det något ståhej för min skull!" Precis så skulle hon kunna ha sagt och menat det. Och jag menar verkligen att det kan gärna få vara nog med ståhej. Det är inte så att jag inte är stolt eller glad eller till och med känner mig "boostad" utan tvärtom, jag är innerligt tacksam och galet lycklig över den uppskattning som jag får. Men - det finns ett men, likväl uppskattar jag lugn och ro och att få sitta under min korkek och lukta på mina blommor, bildligt talat i alla fall. Visst är det en ära och visst hänförs jag lite av uppmärksamheten men jag vet så innerligt vad det är som är viktigast och inte är det ett ögonblick i rampljuset. Nej, det är när eleverna tar det där extra klivet framåt eller när kollegor kommer över den där förargliga tröskeln med hjälp av en liten putt från mig eller när vi tillsammans gör skillnad. Så ståhej är okej i små doser så länge som allt annat står kvar och jag får fortsätta lukta på mina blommor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar