Det är lördag och näst sista semesterdagen och den långa ledigheten är i sin ände. Förr jagade vi måsten vid den här tiden. Det skulle städas, tvättas, fixas och donas. Annars skulle dagarna, timmarna, minuterna nyttjas ända till sängdags, söndag kväll. Med åren har det stillat sig. Tvätten är ju kvar och dammsugaren står där bara och väntar oavsett före, under eller efter semestern. De där sista utflykterna känns inte heller så lockande, glassen smakar gott hemma på altanen, middagen likaså och platserna som skulle upplevas står troligtvis kvar även i september. Nej det blir en tur till jaktmarken med mor och far som passagerare. Först ska vi ta kaffe och kaka med, men bestämmer oss för att unna oss en fika på lockande Rönne kapell, som ändå ligger efter vägen. I skogen hittar vi några svampar och maken matar sina djur. Vi sitter mitt i skogen och solen sänder sina sista varma laddande strålar över oss. Trädkronorna susar och en och annan fågel gör sig hörd i buskagen. På vägen upptäcker vi att det fina caféet är stängt och där står vi hungriga och med väldigt långa näsor. Det får bli en pizza kommer vi fram till - till slut - i mors och fars kök. En kaffetår senare är vi mätta och belåtna. Det har inte varit någon märkvärdig dag, där var inga världsomvälvande upplevelser men maten smakade bra, vi blev mätta och trevligt var det. När vi sitter där och pratar, mor och far tackar så ödmjukt för dagen och trippen, det är då det slår mig med all kraft - vilka fantastiska människor dessa två är. För fyra månader sedan var pappa förlamad i ena benet och kunde inte gå och mamma som fått kämpa så för att allt ihop. De är helt otroliga kämpar och jag älskar dem så att det gör ont. Måhända var den här dagen aningen opretentiös men det hindrar inte att vi sparar dessa minnen nära oss.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar