Uppmuntran!

Masmedia är fullt av det, Facebook svämmar över av inlägg om det och överallt pratas det om det. Jag menar lärarnas framtid, arbetstid, status och lön. Frågan kring våra avtal är ett hett och omdiskuterat ämne och ingen vet så lite som vi själva. Bilden av lärare idag är ett luddigt porträtt av en yrkeskår där behörighet, kunskap och erfarenhet ifrågasätts. Arbetsbeskrivningen har sprängt alla gränser och det är svårt att avgöra var arbetet slutar och kallet tar vid. Ändå älskar jag detta jobb. Varje dag går jag till mitt jobb med lätta steg och ett glatt sinne. Hur skulle jag kunna låta bli? Jag har ynnesten att möta glittrande, föräntansfulla barnaögon men också skyldigheten att se till att dessa ögon fortsätter att lysa. Det är min utmaning att se varje barn, möta dem där de befinner sig och ge dem verktyg för att nå oanade kunskaper och kompetenser. Spännande, utmanande och ett otroligt ansvar men inget jag skulle vilja byta bort för allt smör i Småland. Visst vill jag ha högre lön och visst vill jag ha tydlig arbetsbeskrivning men framförallt vill jag bli respekterad och få kredit för det jobb jag gör. Inte för att det krävs blommor eller presenter men visst blir man glad när en förälder står i klassrummet, med en blomma i handen och säger: Du är värd denna för att du är en så bra lärare! Bara sådär utan anledning! Det värmer gott och uppmuntrande. Tack!