Vilken underbar dag! Solen värmde och himlen var blå. Äntligen kunde gräset torka så pass att det gick att klippa. Att klippa gräs kan tyckas som ett måste och en börda men på något sätt inger det en känsla av förnöjsamhet. Man rör på sig, det ger snabbt synlig effekt och det bevisar att än finns lite sommar kvar. Tappert kämpar jag mig genom gräsmattan som på vissa ställen är en vacker, tät matta av mossa. Precis som jag kämpar gräsklipparen sig fram, tuggandes av det långa gräset. Jag hinner klippa lite mindre än hälften när maskinen ger upp med en suck. Hm, bensinen är slut! In och hämta nyckel, på med ett par andra skor och ut för att tanka. Där möts jag av ännu ett litet hinder - bensinen i dunken är också slut. Där tar också mitt tålamod slut och liksom gräsklipparen ger jag också upp. Min lust och energi tar slut och istället för en motionsrunda sätter jag mig på altanen och njuter av solen. Jag sitter inte lång stund förrän något griper tag i mig. Det är något grönt, slingrande och för stunden iklädd de vackraste kottar. Det är humlen som klättrar så vild och krokig, slår knut på sig själv och sitter jag still tar den nog tag i mig...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar