Saknar!

Jag saknar någon! Egentligen saknar jag flera! Mitt liv är fyllt av, för mig, oerhört viktiga personer som jag saknar. Någon saknar jag alldeles förfärligt fast jag vet att vi snart håller om varann igen. Det finns de som bara funnits i mitt liv en kort tid men som betytt så mycket att de för evigt skapat tomrum hos mig. Några har lämnat denna världen och det är en sorg men livet går vidare även om saknaden är för evigt. En del saknar jag så mycket så att det gör ont. Det är de som på ett eller annat sätt krupit in i mitt hjärta och stannat där. Nånstans därute finns en tjej som för evigt har en plats i mitt hjärta och det är en ganska stor plats. Vi träffas ibland , tack och lov! Denna fantastiska tjej kommer alltid att betyda något speciellt och så länge vi båda andas så kommer jag att finnas för henne. Det är klart att alla dessa ungar som kommit och gått, här hemma har satt sina spår och många minnen är det.

Genom jobbet har jag också knutit starka band och när dessa klipps av olika anledningar känner jag ett stort vemod och kanske en aning sorg. För en kort tid sedan gick en, för mig, oerhört viktig person i pension och trots att jag ser henne någon gång, som hastigast, så känner jag en enorm saknad. När hon slutade så kände jag att jag ville ge henne några ord om det hon betytt för mig och som man normalt inte säger till varandra.

För mig är du en viktig förebild.

En ledstjärna som visat vilken väg som jag ska gå.

Du har sett mig och fått mig att växa.

Du har trott på mig och på det jag kan förmå

 

Det finns så mycket fint jag vill säga

men de allra viktigaste orden för mig:

Är att jag är glad att Du blev en del av mitt liv

och att jag fick uppleva Dig.

 

Kanhända är saknaden mer påtaglig på hösten och kanske ges vemodet större utrymme att frodas då. För visst gör saknaden av den sommar som aldrig kom, saknaden av de vi älskar än större.