Flitens lampa!

Nu inte bara lyser den, flitens lampa, den gnistrar som sprakande fyrverkerier i slöjdsalen. Så här i sena timmen, när sommarlovet står inför dörren, då når kreativitet och produktivitet höjder som K2 skulle vara avundsjuk på. Från det att eleverna intar slöjdsalen när lektionen startar tills dess att klockan tickat förbi sluttid med flera minuter så arbetas och skapas det frenetiskt med sådan energi och lust att jag knappt hinner dra efter andan. Stämningen är på topp och vi har så roligt och trevligt (eller som kollegan uttrycker det "mys-pysigt" med, som jag tolkar det, lite avund och längtan i rösten). När det är dags att städa protesterar eleverna och de vill varken ha rast eller gå hem när lektionen är slut och varje möjlighet till att få komma extra ger pluspoäng till fröken. Varje stund som är lektionsfri, eller inte ens det ibland, så knackas det på, huvuden som sticks in och bedjande ögon som önskar få komma - en liten stund bara. Det är en ynnest att få ha dessa elever, följa deras utveckling, se hur de lyckas och vara en medpassagerare på deras resa i lärande och görande. Idag hade jag årskurs treor som, med högtidlig vördnad, sydde på symaskin för första gången och när jag skrev godkänt på pappret så visste stoltheten inga gränser. Efter lunch kom fyra flickor från fyran på extralektion, för att få lite egentid med fröken, ja helt enkelt lite "space". Och så roligt vi hade, vi spelade musik, vi sjöng och vi dansade samtidigt som flitens lampa lös som en julisol från en klarblå himmel. Det finns saker som grumlar arbetsglädjen men dit hör inte det jobb vi gör i slöjdsalen. Nej, där står glädjen högt i tak och jag älskar mitt jobb med eleverna. När jag får höra de magiska orden: "nu fattar jag" eller det där omisskännliga "aha" då vet jag varför.