Pest eller kolera!

Kan känna att jag, som den djupt grundade optimist jag är, börjar få en negativ klang i mina tankar, funderingar och nu också inlägg. Om jag får säga det själv har en av mina bättre sidor varit just att se möjligheter i nästan allt. Oavsett utmaningar, förändringar, svårigheter och bekymmer har jag nog alltid försökt hitta lösningar och kommit med glada tillrop och uppmuntrande stöd. Sedan en tid tillbaka känner jag att det har skett en förändring och jag kan tyvärr inte bara skylla på covid-19. Nej, det är något som naggar mig i kanten, som rör om i grytan och som påverkar utan att jag kan påverka för att förändra. När energi och kraft går åt till strider som redan är upplagda för förlust blir det smolk i glädjebägaren, för att uttrycka det lite slarvigt. De annars så lätta fötterna stegar tungt och det omöjliga som annars görs möjligt känns plötsligt helt ogenomförbart. Lusten, glädjen, kvalitén tappar sin färg, bleknar och blir till måsten och rutin. Flexibiliteten blir till en uttorkad gummisnodd som smulas sönder och tappar helt sin funktion och generositeten förloras i brist på gödning. Att ställas inför val där en i förväg kan med säkerhet konstatera att det bara kan bli sämre är aldrig ett val. Pest eller kolera!