I ett skede när alla tankar virvlar runt som löv i en höstvind, känner jag ett behov av att låta en del ta form i ord. Vad kan vara bättre än att pränta ner dem på denna blogg, med hjälp av tangenterna. Min vardag, mina innersta tankar, mina ytliga funderingar kan, för en gångs skull, få ett utrymme alldeles för sig själva.

Hur många?

fredag 26 juni 2020

Första semesterboken!

Gudar och gudinnor, dödliga och odödliga, väsen och vidunder. Bokens titel är densamma som huvudkaraktärens namn, Kirke. En gudinna vars gula ögon är upphovet till hennes namn, Kirke - hök. Hon är barn av den grekiska solguden Helios och hans älskarinna, nymfen Perseis. För att vara gudinna och nymf är hon anspråkslös och hennes mor visar tydligt henne sin avsky medan hennes far ignorerar hennes tillbedjan och beundran. Vem är hon då denna Kirke? En kvinna, gudinna som går sin egen väg. Efter att ha kommit i onåd hos både sin far och guden Zeus döms hon till evig förvisning till en öde ö. Väl ensam på ön upptäcker hon sina trollkonstskrafter och inser att hennes gudomliga krafter är häxkonster. Till hennes ö kommer skepp med svältfödda dödliga, en del för att deras skepp har förlist, sökandes efter hjälp och andra endast med onda avsikter. En dag kommer så ett skepp och delar av besättningen vill Kirke illa men med trollkonstens hjälp förvandlar hon de onda männen till svin. Med påskeppet finns också en av hennes förutbestämda öden - Odysseus. Som den självständiga kvinna hon är tar hon ödet i egna händer och väjer inte för något, varken vidunder, gudar eller gudinnor. Hon trotsar, står emot och kämpar för det hon tror på, för det som är rätt och för de hon bryr sig om. Hennes väg är slingrig, krokig och där finns inga genvägar och den väg hon slutligen väljer är upp till läsaren att avgöra om det innebär ett lyckligt slut. 

Jag säger ofta att "detta är den bästa bok jag läst" och då menar jag inte av alla jag läst utan mer att denna bok har gjort ett outplånligt intryck och jag kommer bära den med mig. Historien om Kirke är en sådan bok. Kanske för att det är berättelsen om en kvinna som går genom eld och vatten för de hon älskar men också för att det känns som en historia värd att berättas. Det finns bottnar i den som jag inte är säker på att jag nått fram till och den ligger kvar där i mitt undre medvetande, som en gåta att grubbla på och fundera kring. Troligt är att det är en bok jag kommer att återvända till eller i alla fall varmt rekommendera. Läs den och jag tror inte du ångrar dig!


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar