I ett skede när alla tankar virvlar runt som löv i en höstvind, känner jag ett behov av att låta en del ta form i ord. Vad kan vara bättre än att pränta ner dem på denna blogg, med hjälp av tangenterna. Min vardag, mina innersta tankar, mina ytliga funderingar kan, för en gångs skull, få ett utrymme alldeles för sig själva.

Hur många?

tisdag 21 januari 2020

Slitna, grå...

Jag tittar ner på mina fötter och ser ett par grå, slitna ulltofflor. Inser att det är lite som att se sig själv som det känns just nu. Dessa tofflor påminner inte bara om mig själv utan de betyder något alldeles extra. I maj, strax efter mors dag och min födelsedag väntade ett paket på mig när jag kom hem från jobbet. Bakom paketet stod du, glittrande och spänd av förväntan. Grattis "morsan" på dina dagar, sa du och gav mig en varm kram. I paketet låg dessa grå ulltofflor och du förklarade att modellen passade smala fötter som mina. Du såg inte bara att mina gamla tofflor var utslitna utan också att mina fötter krävde en smalare modell. Jag blev så innerligt glad, inte så mycket för själva gåvan utan för din omtanke och dina ord. Grattis morsan! Som det värmde. Jag tittar ner på mina grå, slitna ulltofflor och klumpen i halsen växer till tårar. Inser att jag aldrig kommer att kunna göra mig av med dessa grå men också att värmen från dem ändå lindrar det där "onda". Tänker att jag resten av mitt liv alltid ska ha ett par grå och alltid tänka på dig när de och tanken på dig värmer mig.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar