I ett skede när alla tankar virvlar runt som löv i en höstvind, känner jag ett behov av att låta en del ta form i ord. Vad kan vara bättre än att pränta ner dem på denna blogg, med hjälp av tangenterna. Min vardag, mina innersta tankar, mina ytliga funderingar kan, för en gångs skull, få ett utrymme alldeles för sig själva.

Hur många?

tisdag 28 januari 2020

Det tunga grå...

Januari, en bit in på det nya året, en ny vårtermin, nya möjligheter, nya svårigheter och allt detta med det tunga grå över sig som en täckande slöja. Vi pratar väder, det har vi alltid gjort, det är vad vi gör i Sverige men aldrig har jag hört så många uttrycka längtan efter ljuset. Ej heller har jag hört så många prata om hur tungt det tunga grå är och hur sinnet påverkas. Det tunga blir tyngre, svårigheterna blir svårare och glädjen håller inte i. Möjligheterna är inte lätta  att skönja och vardagens guldkanter flagnar och det enda som lyser är grått. Deprimerande, mörkt, tungt, eländigt och svårt. Så sätter vi allt detta i ett perspektiv utifrån det vi har, livets nödvändigheter, mat på bordet, tak över huvudet, säng att sova i, rinnande vatten, ja listan kan göras oändlig. Fyll på med nära och kära, trygghet, omsorg, kärlek och liv. Jag har ett liv! Inte utan att det ibland är tungt, smärtsamt och svårt men jag har människor omkring som hjälper mig bära, som finns där för att dela både det tunga, grå och det som är livets guldkant. Att tillåta sig själv att tappa taget, tron och hoppet är mänskligt och att ha någons hand att gripa tag i för att inte falla är en gåva att ta vara på. Det kan vara en kram, ett mail med "Ja det blir superkul", ett sms " jag har fixat vikarie så jag kan", ett telefonsamtal från hon som är så nära i hjärtat men en bit bort, geografiskt. Eller den där filmen på Messenger med en mage som bär ett liv, förtroendet att få dela sorgen vid en grav med någon en aldrig träffat förr och för att inte tala om alla dessa som skänker en slant och delar vårt till minne av en mycket när och kär. Det finns mycket fint att gripa tag i när livet är svårt och ibland får en förlåta sig själv för att kraften sinar och greppet slinter.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar