Ute blåser nordanvind och själen fryser till is. Var blev den av den ljuva våren med hopp om liv och lust. Vi bär på en längtan och förväntan, år efter år och aldrig lär vi oss att den kommer när det är dags. Det finns inget datum eller klockslag och inget kan vi göra förutom att vänta och hoppas. För var gång vi drar upp vår rullgardin och ser snöflingorna virvla utanför, dör hoppet en smula. Eller när vi ser termometern visa på -11° och vi tycker att den åtminstone borde ta sig upp mot nollstrecket. Det gör ont när knoppar brister varför skulle annars våren tveka..., skrev Karin Boye och så rätt hon hade. Men ack så smärtsam den längtan är efter att knopparna äntligen ska brista.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar