Tjejmiddag eller snarare tantlunch med goda vänner från studietiden. Åren går och visst förändras vi men ändå är det som om tiden stått stilla. Trots att det var sex - sju år sedan sist kändes det som igår och vi bara fullföljer de samtal vi påbörjat. Otroligt hur vi ramlar in i de gamla rollerna och allt är som förväntat. Vänner, väninnor, studiekamrater, epitetet är oviktigt. De här tjejerna/kvinnorna har varit en viktig del av mitt vuxna liv och jag är tacksam över att få ha dem där- om än i periferin.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar