Hård men rättvis är ett väl känt uttryck. Världen runtom är hård men jag kan inte påstå att den är särskilt rättvis. En ung man får kämpa för att ta sig tillbaka från en svår misshandel som kom sig av att han var på fel ställe vid fel tidpunkt. Hans nära och kära står vid sidan av och vrider händer i förtvivlan och vanmakt, det finns inget annat att göra än att avvakta - se tiden an. En annan ung man fick lämna jordelivet alldeles för tidigt på grund av den där sjukdomen som vi helst inte vill säga namnet på - cancer. Så är det kvinnan, mitt i livet, som väntar på besked och inte vet än, kanske på samma otäcka sjukdom. Där finns också barnet som ... Nej, nu räcker det! Livet är inte rättvist, det är hemskt, otäckt, skrämmande och ändå - alldeles underbart. För det är ändå det som räddar oss från att gå under - livet. Ett halmstrå att hänga sig fast vid. Den misshandlade är på väg tillbaka, han har nära och kära och ett liv som väntar. Ett liv gick till spillo, men han har fått leva och satt sina spår hos de som kände honom. Vi andra som står utanför måste värdesätta våra liv genom att leva dem. På så vis kan vi hedra dem som inte längre får finnas bland oss. Det är lätt att gå på och gnälla i vardagen när man tror att den varar för evigt. Det borde vara lättare att lyfta blicken och njuta av den utsikt vi har, här och nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar