I ett skede när alla tankar virvlar runt som löv i en höstvind, känner jag ett behov av att låta en del ta form i ord. Vad kan vara bättre än att pränta ner dem på denna blogg, med hjälp av tangenterna. Min vardag, mina innersta tankar, mina ytliga funderingar kan, för en gångs skull, få ett utrymme alldeles för sig själva.

Hur många?

onsdag 14 juni 2017

I fyra år!

I fyra år fick jag låna er, nägra lite kortare tid men det är oväsentligt. Ni var små kottar som var som kulor från en uttömd kulpåse. Förtvivlat försökte jag som fröken hålla ihop er och få er på led och att lyssna. Det tog tid! Envetet kämpade vi på tillsammans. Vi hade rit- och skrivbok och vi hade utematte. Vi gjorde skelett och engelskafilmer.  Till Earth Hour tog vi oss in allihop på toan och släckte lampan. Små filmer om hur vi kunde bli bättre på att ta hand om vår miljö gjorde vi i grupp och hade hur kul som helst. När rymden var temat tillverkade vi planeter i papier mache och vi gjorde egna böcker. Och vi BLOGGADE! Vi lärde oss skriva och läsa och förstå att det vi skriver är det någon som läser. Mamma, pappa, morfar, farmor, faster eller vem som var intresserad kunde följa vår skoldag. Det fanns ingen hejd på era idéer. Varje vecka gjorde vi en undersökning på bloggen som vi sedan sammanställde i stapeldiagram på fredagen. Vi hade bloggschema om vem som gjorde vad och som vi bloggade. Vi kom bland de 100 bästa och så stolta vi var. På fredagar hade vi bloggfredag och alla var med och vi skrev, alltifrån mattekluringar till berättelser till faktatexter till bara något man gillade att skriva om. Bloggen blev vår gemensamma plattform där alla fick vara med och bidra, var och en efter sin förmåga. Den gjorde något med oss, vi kämpade och utveckĺades allihop - tillsammans. Och vi hade sååå sjukt roligt och vi lärde oss så mycket. Så kom vi också till final. Vår blogg hade lett oss ut i stora vida världen, I alla fall till Stockholm och vi vann Årets klassblogg och för prispengarna gjorde Lek & buslandet all-in. Vi har gjort en resa tillsammans långt förbi huvudstäder och gränser. Tillsammans skapade vi något unikt och vi har satt spår hos varandra för alltid och för mig finns det en speciell plats i mitt hjärta och den tillhör "Veronies treor".  Lycka till i framtiden och först och främst på Transten. Och om ni hamnar i ett vägskäl kom ihåg vad jag alltid har sagt - valet är ditt så välj rätt. 💖

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar