Ett vattenglas!

Visst är det svårt att föreställa sig att inte kunna hälla upp ett glas vatten för att dricka, innan läggdags eller oavsett när törsten infaller sig. Det är näst intill omöjligt att förstå att det finns de som får nöja sig med någon sorts sörja att släcka törsten med. Vi tar en dusch när vi behöver eller bara för att, vi spolar toan och tvättar bilen med samma rena vatten. Trots det rinnande, rena vattnet som strilar ur våra kranar bär vi hem litervis med vatten på flaska, ibland importerad långväga ifrån. Vatten är en livsnödvändighet för allt liv och ändå är jag inte säker på att vi inser dess rätta värde som vi borde. Det är en sådan självklarhet för oss men för den skull får vi inte glömma bort att värdesätta det. Faktiskt är det som med oss människor, det är helt ok att vi självklart finns när vi behövs men ingen av oss vill bli tagna för givna. Det är svårt att ge vattnet feedback och en klapp på axeln men vi kan vara rädda om det och inte slösa på det i onödan. Precis som vi bör vara med varandra men där kan också en klapp på axeln göra stor förändring. För visst är vi som vattenglas lite till mans? Vi kan vara halvfulla  eller halvtomma och vi kan absolut vara en droppe från att rinna över och då är det skönt att någon hinner före och förhindrar översvämningen. Ett glas vatten kan förmodligen förändra livet för någon och det kan absolut vi också göra.