Tre dagar kom och gick i en fart som var av Ferrarikaliber. Att göra Prag är som att ha en blandad godispåse med alla favoritpraliner. Man stoppar ner handen och tar upp något alldeles förträffligt gott. Att sedan få uppleva denna ljuvliga stad med härliga och underbara kollegor överträffar till och med förväntningarna. Dessutom valde Prag att visa upp sig från sin mest fantastiska solsida. Tänk att sitta ute i solen och ta en honungskaka med cappuccino - i november. Många steg har det blivit, en och annan shoppingpåse, Eiffeltornet, spårvagnsåkande och många glada skratt. Lite tokigheter hör till och det kryddar bara lite extra. Vi fick också en härlig kväll med hela gänget. Och ja maten var sådär men stämningen desto godare. Som sagt lite smolk ger gemensamma minnen. Sista dagen fylldes från tidig morgon till sen kväll och då är det inte konstigt att man somnar med lampan tänd och telefonen i hand. När jag summerar resans höjdpunkter utan inbördes ordning så är mitt sällskap under dagarna två av de goda pralinerna, Edvina som har ordnat är såklart en annan, Birgittas glittrande på kvällen som var tillägnad henne och Eriks och Gunillas alldeles utomordentliga sätt att ta rodret samma kväll var ytterligare godbitar att minnas. I alla möten, i alla sammanhang så har också alla skratt och glada tillrop varit som färgglada karameller. Många minnen att dela med goda kollegor och vänner. Oops! Jag höll på att glömma lyxpralinen, mina 20 meter metallwire, som är lite av ett internt skämt. Visst längtar jag hem men visst ser jag fram emot att möta dessa på arbetet igen och bara det är ju fantastiskt att kunna känna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar